Vid lunchtid åkte vi iväg och fystränade vid sandbackarna. Hundarna sprang som dårar när vi släppte dom. Vi testade lite nya backar som vi trivdes mer med, sanden var tyngre än på det andra stället och backarna var olika branta. Izor jobbade som sjutton. Fy vad jag är nöjd med hans insats idag. Han fick ha sitt BoT täcke under bilresan dit samt efter träningen och det var inte alls någon dum ide. Han har varit på topp hela dagen. 

 

Aryah har visat sig ha en grym kondition, hon orkar jobba hur mycket som helst. Hon sprang upp och ner för sandbergen, sprang ikapp grabbarna, jagade dom och apporterade bollar. Hon är bara 5 månader gammal men har kondition som en vältränad ungschäfer. Förvånande!

 

Idag ska hundarna få jobba ordentligt. Eller i allafall Izor. Aryah kör i sin takt. Vi ska nämligen åka ut till sandbackarna tillsammans med Linnéa och Kepler och träna. Sist vi var där var Aryah bara en liten plutt, det var drygt 2 månader sen vi var där. 

 

Ska ta med mig bollslungan och några bollar. Det är en kanonbra träning för hundarna att springa i sanden, skonar lederna på dom och väldigt bra varaition cyklingen som vi tränar. Ska se till att ha med mig vatten till hundarna så att de får dricka med jämna mellanrum och kameran är på laddning, jag håller tummarna att jag får några bra bilder. 

 

Ska även in på Arkens zoo och Jennys hund och katt en sväng när vi ändå åker förbi köpcentrumet samt en snabbis på Ikea så att jag kan handla lite doftljus då det ekar tomt i ljuslådan här hemma. Nu när vi går mot mörkare tider (eller snarare dagar) så är det mysigt att tända lite ljus som dessutom luktar gott!

 

Var för trött när jag kom hem igår för att sätta mig ner och blogga så jag tar och passar på nu när jag har händerna fria. 

 

Jag tycker att gårdagens pass var riktigt bra. Aryah hade väldigt bra fokus på mig trots att hon var väldigt trött sen tidigare bus och träning hemma strax innan kurstillfälllet. (dumt av mig att träna med henne strax innan kursen) men hon höll ihop, och hon höll ihop under hela kursen.

 

Vi tränade på sitt - stanna kvar. Vi satte ner hundarna sa åt dom att stanna och gick så långt bort vi tyckte att våra valpar klarade av. Eftersom Aryah inte var på topp så tog jag det säkra före det osäkra då hon var lite trött i huvudet. Jag gick så långt kopplet räckte, sträckte lite på kopplet och gick sen tillbaka till henne och belöna. Testade ett fåtal gånger att lämna henne och gå en längre sträcka men då reste hon sig upp och kom till mig. Jag måste hitta avståndet som hon fixar innan vi tar nästa steg, så det ska vi träna massor på. 

 

Vi körde även samma sak fast med ligg, och där blev jag faktiskt väldigt mallig då Aryah fick hjärnsläpp och helt plötsligt inte kunde ligg trots att det är trixet hon kan bäst. Men det blev en helvändning, jag fick andas en, två gånger extra. Hålla humöret på topp och nöta, nöta och nöta. När hon väl la sig ner så låg hon där. Jag testade att gå så långt kopplet räckte, dra lite i det, gå runt henne, dra i pälsen på henne osv. Hon låg kvar. Och med full fokus på mig. 

 

Efter det tränade vi lite inkallning och hon kom 10/10 gånger. Struntade helt i dom andra hundarna, det var hundar som skällde, hundar som kampade med sina ägare, hundar som strosade runt istället för att komma till matte/husse som ropade. 

 

Senare tränade vi ihop med den andra valpkursgruppen som hade sin avslutningsdag igår. Vi bildade en stor ring och gick slalom mellan alla hundar. Det som förvånade mig var att alla använde sig av godis som de höll tätt intill nosen på hundarna. Visst gick dom riktigt bra och struntade i dom andra deltagarna men jag tycker att har man kommit så långt och jobbat så länge med hundarna borde man iallafall börja med att försöka utan godis, och istället ge en gobit när hunden faktiskt gör rätt istället för att muta den. Jag körde helt utan godis, vilket syntes men inte gav jag mig. Nej för f*n. Hon må vara en pyttevalp fortfarande, men jag tänker inte lära henne att få massvis med godis varje gång vi ska passera en hund. Jag peppade och pratade istället med henne. Visst var dom nya hundarna intressanta men jag höll ett stadigt grepp i kopplet och kallade på henne, pratade med bebisröst, klappade händerna, berömde henne med rösten och helt plötsligt hade vi gått våran runda och DÅ fick valpen sin godis. För hon visste hela tiden att hon skulle få sin godisbit, men inte när. När det var dags för dom andra att gå sina rundor satt Aryah fot vid min sida med supersnygg kontakt, hon släppte inte blicken för en sekund. Min ena kursledare sa åt mig att lägga Aryah ner istället då hon kan sitt. Jag tänkte direkt att "det här kommer inte att gå". Kursledaren sa att det var på tok för enkelt för henne och att hon fixade uppgiften galant så jag tog två djupa andetag och la ner henne. Det tog 3-4 gånger som jag fick säga åt henne att lägga sig ner men när hon väl låg på backen så låg hon med full fokus på mig och inte på godishanden. Många hundar stannade till vid Aryah för att bl.a få kontakt med sin ägare eller rätta till kopplet och hon låg kvar. En glad flatte kom farandes fram och vela hälsa och jag pratade lugnt med henne och sa åt henne att ligga kvar. När hundarna hade passerat oss tog jag fram en godis, gav den och berömde henne med lugn röst. Något som jag har väldigt svårt med är att slappna av vid hundmöten, det är pga min och Izors långa resa, det sitter i muskelminnet på mig. Jag blir automatiskt spänd och kortar upp kopplet varesig jag går med Izor eller Aryah. Och det blir bara fel. På kusen tar det ett tag för mig att slappna av men jag vet att jag själv har utvecklats väldigt mycket på de få tillfällerna vi varit på kursen. 

 

Sen tränade vi hundmöten och det gick hur bra som helst. Jag kanske var lite för snål med godis när vi körde det men jag vill som sagt inte ha en hund som enbart tittar på godishanden och inte på mig. Jag låtsades att jag hade en godisbit i handen de gånger hon tappade fokus och hellre vela nosa på de andra deltagarna och då fick hon sig en godisbit. Vi stod i två cirklar, jag och några till stod i den mindre cirkeln i mitten och gick åt klockans håll och runt oss var det en större ring som gick åt motsatt håll så vi fick hundmöten hela tiden. I början kom den där paniken. "Hjälp hur ska jag fixa det här?!". Fick andas igen och jag kom på mig själv. Fick skärpa mig och tänka att nu fixar vi det här. Och visst gjorde vi det. Jag var inte spänd, inte orolig, inte rädd för att någonting skulle hända. Jag litade fullt på Aryah och på de andra deltagarna att de hade kontroll på sina hundar. Övningen gick kanonbra. Jag blev så himla glad över att jag lyckades skaka av mig rädslan. 

 

Efter det gick vi in och fikade, jag gjorde min läxa, dvs berätta lite om rasen Malinois. Fick några frågor som jag svarade på, det gick jätte bra. Jag måste tro mer på mig själv. Inse att jag faktiskt klarar av saker. Jag blev peppad av Stephanie som också går på kursen vilket kändes skönt. Vi i våran kurs pratade lite allt möjligt kring  hundar medan vi fikade, allt om vad som är giftigt för hundar till problemlösningar osv. 

 

Vi avslutade kurstillfället med lite hundmötesträning där vi skulle mötas, skaka hand och sedan gå vidare utan att hundarna hälsade på varandra. Och jisses så stolt jag blev över Aryah. Hon hade koll på mig, satte sig ner vid min vänstra sida och struntade i den andra hunden. 1-2 gånger tappade hon fokus och vela busa istället men för gudsskull det är valpar vi pratar om. Jag är iallafall otroligt nöjd med gårdagens kurstillfälle. Aryah var trött när vi kom hem och hon var tyst under hela bilresan hem. 

Igår åkte Cornelia, jag och Linnéa ut till skogen och la viltspår till hundarna. Emma kunde inte följa med så vi ska spåra någon annan dag. Vi hade två taggade och pratande schäfrar som triggade igång varandra och mina belgare som höll tyst och satt så fint. (så länge jag var vid dom). När jag gick för att lägga spår så började mina två att gaffla och skrika, ja alla i skogen hörde nog dom. Och dom blev lika tysta när jag kom tillbaka igen. Snacka om att jag behöver lägga mer krut på uppbindning. Nåja. 

 

Kepler som aldrig gått viltspår tidigare fick börja och han blev lite virrig i pannan i början men så fort han snappade upp spåret så gick han det felfritt. Vi hade väntat oss en dragig och lite slarvig schäfer men han var otroligt noggrann och lugn under hela spåret. Det är häftigt att se hundar som visar en helt annan sida än den man är van vid. 

 

Efter hans spår la vi ett till Aryah och eftersom hon var så duktig sist så fick hon ett längre spår som var lite klurigare än sist, men hon fixade det galant. Hon visste precis vad som gällde och spårade riktigt bra. Blir så förvånad över att hon är så himla duktig när det är hennes andra viltspår någonsin och hon går klockrent. Fick massvis med beröm, eller snarare Aryah. Det kommer bli någonting bra av den där valpen! 

 

Efter A's spår la jag och L ett till Walle. Jag vet sen sist att Walle är en klocka på viltspår så jag försvårade hans spår (trodde jag). Han var snabbt ut och kom snabbt tillbaka med klöven i munnen. Inga problem alls tyckte han och stod så nöjd med sin klöv i munnen. Sist men inte minst fick Izor gå sitt spår och där var det inte heller några som helst problem. Vilket gäng, alla hundarna fixade sina spår klockrent och vi lämnade skogen väldigt nöjda.

 

När vi hade sagt hejdå till Linnéa åkte jag och Cornelia till Grizzly Zoo och jag köpte en namnbricka till Aryah och fick en till på köpet då personalen råkade använda fel textsnitt än den jag vela ha. Dom fick även smaka godis i butiken vilket dom gillade. Cornelia vägde alla hundarna och Izor väger idag 25,6 kg och Aryah väger 15,7 kg.

 

Efter Grizzly åkte vi hem till mig, lagade iordning mat och pysslade med hundarnas tassar sen. Vi klippte klorna på hundarna, rakade dom mellan tårna, borstade tänder och rensade öron. Vid 12 tiden åkte Cornelia hem igen och vi gick och la oss för att sova. Det blev en väldigt lyckad dag för oss alla.

 

Snart kväll och imorgon börjar en ny vecka. 

Dagen idag har bestått av lydnadsträning med båda hundarna samt lite apportering med Izor. Började med iverpannan Aryah som var som skogstokig när jag band fast henne och plockade fram det jag skulle ha. Märks att vi måste träna passivitetsträning mycket, mycket mer. 

 

Hon var samlad och skötte sig lika bra som vanligt. Det är himelskt roligt att träna med henne då hon verkligen ger 100%. Jag ska ta hjälp av mina vänner i hundvärlden för att se hur vi ska komma vidare, vi ska även på en lydnadskurs i januari hos bästa Åsa. Där kommer vi säkert att få massvis med tips. 

 

Sen var det tervens tur. I början var han lite småvimsig men efter lite utvecklingssamtal och passivitet så skötte han sig riktigt bra med tanke på all störning. Det var barn som envisades med att klappa hundarna och det slutade med att jag ropade att hundarna högg folk. De sprang framför, bakom och nästan på oss gång på gång men Izor höll sig samlad. Han tittade bort några enstaka gånger och vid 1 tillfälle stannade han till och tyckte att det blev lite rörigt. Men efter två djupa andetag så fortsatte vi träna. Och visst var det snyggt. Han hade fin fokus på mig och bra attityd. Vi nöjde oss där och avslutade med bollkastning för Izor och kamplek för Aryah. 

 

Nu ska jag slå på tvn och se om det visas någonting spännande!

Kl 07.30 ringde larmet på telefonen och jag klev upp. Gav hundarna frukost, rastade dom och åt sedan frukost jag också innan jag gick mot bussen för att möta upp Matilda och Max. När dom klivit av bussen gick vi till mig där Cornelia och Walle väntade på oss, gick upp till mig och hämtade ryggsäcken innan vi for iväg. 

 

Vi åkte till platagen först för att köpa blodpulver och for sedan till skogen. När vi kom fram band vi fast hundarna och la det första spåret som lilla Aryah fick gå. Hon tyckte att det var lite konstigt i början men spårade på fint och hittade klöven utan problem. Sen fick Walle gå sitt, han var superduktig han också som aldrig kört viltspår förut. Sen var det Izors tur och jisses vad förvånad jag blev när jag såg honom jobba så fint och noggrant. Han har aldrig varit så fokuserad vid ett spår förut. Jobbade på bra och hittade sin älskade klöv utan några som helst problem. 

 

Sedan fick hundarna vila och Izor, Walle fick ett till spår och Max fick sitt. Jisses, har aldrig sett en sån fokuserad fralla förut. Han var helt grym och jobbade på stenhårt. När hundarna hade gått sina spår gick vi mot bilen för att åka hem. Blev avsläppt utanför mig, tackade för dagen och gick hem med två väldigt trötta hundar. 

 

Nu rullar tvättmaskinerna nere i tvättstugan för fullt och jag ska gå ner snart för att hänga in tvätten på tork. Mer träning blir det inte idag. Nu får dom "vila" resten av dagen.

 

Izor och jag åkte till Stockholm igår för att träffa Åsa som jobbar med hundar/hundbeteende för att få hjälp med Izors utfall mot andra hundar. Under resan dit skötte han sig väldigt bra, han var dock rätt nödig och som många vet bajsar Izor nästan aldrig i koppel. Så jag fick släppa honom ute på en gräsplätt i Södertälje och han gjorde ifrån sig direkt. Efter en stund kom vårat tåg mot Vagnahärd och vi hoppade på det. När vi kommit fram till slut destinationen för våran resa fick vi vänta en liten stund innan Åsas man och dotter hämmtade upp oss. Jag fick redan från bilresans start ett väldigt gott intryck av dom. 

 

Väl framme mötte Åsa upp oss på grusplanen och och fick bara positiva vibbar från henne. Vi gick in och startade direkt. I 1,5 timme pratade vi om oss, om mig och om Izor. Under hela tiden iaktog Åsa Izor och förklarade för mig vad hon såg som jag inte alls tänkt på i vanliga fall. I början var han ganska stressad. Två tågbyten, trång kabin, ny miljö, nya människor, nytt hus. Men efter 40 minuter så låg han och sov på soffan jag satt på. 

 

Jag fick berätta för Åsa hur jag tränat Izor och vilka metoder jag använt mig av innan hon berättade vilken metod vi skulle testa. Allting filmades så att jag fick chansen att se hur Izor ser ut från andras perspektiv när vi är ute. Felet jag har gjort med Izor är att jag har krävt att han tar ögonkontakt med mig vid hundmöten och det är helt fel. Izor är en reserverad hund, mot både människor och hundar. Han tycker att hundar är spännande, men på håll. När vi har stött på ett hundmöte så ser Izor hunden på håll och när jag sedan kräver att han ska titta på mig under hela mötet och sen gå vidare blir Izor orolig. Hunden som nyss var en bit framför honom är helt plötsligt borta. Det skapar stress och oro då han vill veta vart den andra hunden är. Det resulterar till utfall. Det vi har fått lära oss är att Izor faktiskt ska få titta på andra hundar vid möten. Han har aldrig fått göra det. Han ska få vara med under ett helt hundmöte och se hunden komma och sedan försvinna. Izor undviker att ta ögonkontakt med andra hundar om han får chansen att välja och det såg vi tydligt igår. Både på film och i verkligheten. 

 

Hur jobbade vi med Izor då? jo, vi började med ett långt avstånd. Å's man kom med en av deras hundar och Izor fick syn på den. Han tittade fort bort och tog sedan ögonkontakt med mig. Som han är lärd att göra. Istället för att belöna honom gick vi närmre och närmre den andra hunden. När Izor tittade på honom fick han till en början godis hela tiden. När han insåg att den andra hunden inte tänkte göra någonting väntande vi med godiset, han tog frivilligt kontakt med mig men fick ingen belöning förrän han tittade på den andra hunden igen. Han skulle alltså Titta på hunden, titta på mig och sedan titta på hunden igen för att få en godis. Till en början fattade han ingenting. Han tittade på mig och tänkte säkert "är du knäpp matte, jag gör som du säger". Men det tog inte många sekundrar innan han förstod att han faktiskt fick titta på hunden. Han varken morrade, reste svansen eller blåste upp sig. Det varr som att han bara fick pusta ut efter att ha hållit andan i flera år. Vi jobbade med ett relativt brett avstånd till en början men Åsa tyckte att vi skulle försvåra det och faktiskt göra ett hundmöte, rätt så tight. Jag kände att vi skulle fica det så det gjorde vi. Izor passerade den andra hunden utan att dra i kopplet eller spänna sig. Vi tog en paus efter det och gick in och fortsatte prata. Izor somnade som ett ljus på golvet av utmattning. Nästa utmaning blev svårare, vi åkte in till Trosa där det kryllade av hundar. Vi jobbade med samma metoder och då var det nya hundar, ny miljö, nya dofter men han fixade alla möten iallafall. Helt ärligt så tappade jag räkningen på hur många möten vi fick. En äldre dam med en liten krake i flexi såg att vi tränade med Izor och ändå släppte hon fram sin fluffiga hund som var någon decimeter från Izor och han struntade i den totalt. Min nervositet för att möta hundar släppte helt och vi mötte fler och fler hundar. Izor gjorde alltså 0 utfall, han gurglade så att det nästan blev ett morr 1 gång i 2 sekunder innan han förstod "Aha, justja, jag får ju titta på hunden". 

 

Efter en stunds träning var det dags för oss att tacka Åsa med familj för att åka hem igen. Vi har bestämt att vi ska åka ner en gång till och träna. Izor är inget hopplöst fall, inte i närheten av det. Han är reserverad och tycker faktiskt inte om att andra hundar blir för närgångna. Och det får man acceptera. I muskelminnet sitter det "hund - utfall" och det måste vi jobba mycket på att ändra. Så från och med nu är det nya regler kring Izor. Ingen annan förutom jag håller i hans koppel när vi är ute förutom de gånger pappa tar honom. Han ska gå med kort koppel och det är inte för att lära honom att gå fint, utan det är för att lära honom att Vi går tillsammans och att vi skapar oss en bubbla så att Vi kan möta främmande hundar tillsammans. Ingen får hälsa på honom när vi är ute, varken vänner, familj eller främlingar om inte jag ger honom ett frikommando som exempelvis "hälsa". 

 

Vi kommer att fixa det här, vi är ett fantastisk team Izor och jag. Våran framtid ser ljus ut och nu kan jag faktiskt tänka på att vi i framtiden kommer att kunna tävla. ♥

Vi åkte till stan vid halv 1 tiden, mötte upp Cornelia och Walle och gick in på Gävleborgs zoo där C skulle köpa träningsgodis till W. Sen promenerade vi till bollan och hoppade in i träningen. Hundarna skötte sig otroligt bra. Aryah knöt jag fast i ett träd och hon låg där så lugn så, Hon var fokuserad på mig och inte speciellt intresserad av de andra hundarna. Det var någon bjäbbig liten som gjorde konstanta utfall och skällde på alla hundar som Aryah tyckte skulle skällas lite på men hon släppte det lika fort. 

 

När dagens aktivitet var slut gick vi ner på stan där det var poliser och avspärrningar mitt på torget, då var det valgrejs på gång och SD höll tal. vi passade på att stanna till i folkmassan och lilla A la sig och sov, grabbarna var bra trötta dom också men höll sig vakna. Vi gick en sväng till Gävleborgs igen innan vi rörde oss hemåt för att laga skåpstädarmat. Det blev stekta nudlar med grönsaker. Hur gott som helst, och morotskaka till efterrätt. 

 

Efter några timmar åkte Cornelia hem och jag och Aryah har tränat lite. Nu sover båda hundarna, Aryah på soffan som vanligt och Izor ligger på golvet intill henne. Jag ska tränga mig ner i soffan med lilla A och titta på Simpsons. 

Imorgon blir det nog en vilodag för oss. Vi får se!

 

Cyklade ner till ån med Izor trots det muliga och lite småkyliga vädret. Izors kondition har blivit riktigt bra, han höll ett högt och jämnt tempo hela vägen till ån. Väl framme simmade han intensivt i 2,5 timme innan jag fick avbryta honom för att cykla hem igen. Han hade fortfarande bra med energi kvar på hemvägen men de sista hundra metrarna så märktes det att han blev riktigt trött. När vi kom in fick han ett märgben att tugga på och nu ligger han som en räka på golvet och sover.

 

Skönt, då var dagens fyspass avklarat! Väntar på maten nu, sen blir det soffhäng ett tag. Är sjukt trött i både kropp och knopp.

 

Nu är det inte många veckor kvar tills jag tar studenten. Har valt att inte göra någon stor grej utav det då jag tycker att det är slöseri med pengar som jag istället kan lägga på mitt hem och min hund. Att fira studenten kan kosta multum, man ska ha klänning, studentmössa, fina skor och allt vad det innebär. Jag ska se om jag hittar en enkel klänning som ser respektabel ut. Någon mössa har jag inte beställt då jag helt enkelt inte har råd, även fast mina föräldrar vill betala för en. För 500-700 kr kan jag köpa en låda hundmat åt Izor.

 

Slutpratat om studenten, Iz och jag ska tävla inofficiellt i rallylydnad innan skolan är slut då jag självklart ställer upp och tävlar då det är en skoltradition för oss. Det går som det går, tror inte att vi kniper första priset men jag tror absolut att vi kommer att placera oss eller i vilket fall bli godkända. Izor är så lättlärd och lätt tränad och vi har bara tränat rally 3 gånger och han kan flera av skyltarna som är med i nybörjarklassen.

Det ska i alla fall bli jätte roligt att delta och det blir nog en toppen dag.

 

I slutet av maj ska vi åka till Sandviken och titta på MH med klassen. Det ska bli spännande. Det är snart dags att boka in ett MH för Mr Fluff också. Får han inte 1:a på skott blir jag chockad då den här hunden är totalt oberörd av skott. Som valp var han uppvuxen vid en skjutbana så han hörde dagligen när folk sköt. Vi har även varit på klubben när de har haft skott träning. Inga problem alls. Det ska bli riktigt kul, se hur Izor reagerar på allt. Tror att spökena kommer att få sig en rejäl utskällning av honom. Haha.

 

Fluff ligger och sover på golvet och har kommit till mig några gånger och velat mysa. Sötungen. Idag får han en vilodag från 2 dagars hårdträning. Kanske tränar jag några moment i rallylydnaden senare. Nu ska han få sig en genomborstning. Borstade igenom honom i förregår men idag åker furminatiorn fram också, han har lite underull som ska väck.

 

Hoppas ni får en trevlig fredag. Har ni några planer för dagen? ♥

 

Här kommer lite bilder från när vi körde DP häromdagen.

Idag var vi inte så värst många på hundlektionen. Det var jag, Sabina, Emma, Christine och Matilda. Men det var helt perfekt, vilket team vi är. De höll sina lektioner och jag och Iz deltog såklart i lektionerna, det var allt från att lära sin hund bakdelskontroll till att hoppa över ett ben till att gå förbi en godisskål. Jätte roligt var det verkligen, alla var himla duktiga och förklarade utförligt hur sakerna skulle utföras och man fick bra med hjälp. Eftersom Izor är en hund som ger 1000% åt gången blev han rätt snurrig efter lunch så då tog vi det lite lugnt. Men jisses alltså, våra hundar, vilket gäng. Ingen bråkade på någon, Izor blev uppretad av Lucifer en gång och då började Izor att småmorra men annars var det inget, ett missförstånd mellan Iz och Max när det var rastningsdags men annars var det bara lugnt. Hundarna strosade på och när de rastades hade vi alla hundar lösa och de gjorde sitt och struntade fullständigt i varandra. Eller tja, Max är väldigt kär i Smilla så han släppte inte blicken från sin älskade.

 

Mot dagens slut var vi alla så himla trötta så vi typ la oss och halvsov i solen. I alla fall Izor och jag. Jag hade sjukt ont i fötterna av mina Dr Martens som jag gått omkring i hela dagen och trött i kroppen av alla kläder jag hade på mig då jag trodde vi skulle få regn. Men fick vi regn? åh nej, sol, sol, sol. Jag klagar inte men det blev en aning svettigt må jag säga.

 

På eftermiddagen gick Iz lös hela tiden. När vi gick in i klubbstugan och när vi var ute, när vi fick trängas med andra och deras hundar i dörröppningen och i kön till den heliga vattenskålen, eller vattenhålet som vi kallade det, Sabinas vattenskål. Izor var så cool och grym idag och det är synd att den sidan inte alltid syns på honom. För folk missförstår Izor jätte mycket. Izor är inte perfekt, men han är inte långt ifrån perfekt. Han har sina små problem som exempelvis att han kan agera väldigt fort och man inte riktigt hinner tänka vad som just hände. Det kan ha hänt 1000 saker men man står där som ett frågetecken och undrar. Han drar i koppel och kommer nog inte att sluta med det, men jag ger inte upp. Bara för att han inte kan gå ordentligt i koppel så ska han inte släpa omkring mig på gatorna. Åhnej, jag må vara liten men jag kan hålla tillbaka en stor hund.

 

För en halvtimme sen fick han kvällsmat, köpte färsk kyckling på coop åt honom, han fick två lår och kräktes upp ett halvt otuggat lår. Suck, när ska den här hunden lära sig att man tuggar maten? han är omöjlig. Detsamma gäller godis, han sväljer dem och hostar upp de senare så ibland flyger det ut godisbitar från Iz haha.

Blev en tidig kväll för oss igår. När vi kom hem från sista promenaden var det raka vägen till sängen.  Vaknade för en halvtimme sen kanske och har legat och funderat pp allt mellan himmel och jord.

 

Idag ska vi iallafall åka till klubben för att köra agility oxh jag ska passa pp att fråga Ulrika om tips inför slalomträningen. Så det är vårat mål inom agilityn just nu. Fixa ett snyggt slalom. Vi får se om jag kanske provar med bågar. Det ska iallafall bli sjukt roligt att komma ut och träna en stund. Och jag vet att en viss Mr Fluff också kommer att tycka det. 

 

Och igår efter badet såg jag hur pälsen har vuxit som ogräs på honom, han ser tjocl ut om hanbara står i profil men man känner revbena och sen börjar han bygga på fint med muskler. Det är främst under magen som pälsen vuxit enormt.  Han har alltid haft ojämn päls under magen efter operationen då de rakade magen/buken men nu minsann har pälsen vuxit ikapp.

 

Och han har inte heller fått några biverkningar av scalibor halsbandet vilket är positivt! 

 

Var ute och körde ett pass med Iz, mina strumpor är dyngsura och Izor är blöt trots att jag torkat honom. Han ligger och flämtar på golvet och jag sällskapar honom genom att ta ner laptopen på golvet och skriva härifrån.

 

Idag klickade det verkligen i träningen för oss. Izor presterade sjukt bra, han hade en jäkla attityd och full fokus på mig under hela passet. Han flamsade inte eller så utan tog träningen på allvar. När vi kom ut på planen och han såg träningssakerna tog han ett frivarv då han blev så glad innan vi kunde starta.

 

Tog med mig bitkudden ut för att ha mellan pauserna och jag har glömt bort hur stark han faktiskt är. Jag höll på att ramla omkull flera gånger. Han greppade bitkudden fint och var helt galen i den. Märks att vi inte tränat seriöst på länge. Nu ska vi ligga i med träningen så vem vet, ett Lp1 kanske inte är så långt borta?