Var för trött när jag kom hem igår för att sätta mig ner och blogga så jag tar och passar på nu när jag har händerna fria. 

 

Jag tycker att gårdagens pass var riktigt bra. Aryah hade väldigt bra fokus på mig trots att hon var väldigt trött sen tidigare bus och träning hemma strax innan kurstillfälllet. (dumt av mig att träna med henne strax innan kursen) men hon höll ihop, och hon höll ihop under hela kursen.

 

Vi tränade på sitt - stanna kvar. Vi satte ner hundarna sa åt dom att stanna och gick så långt bort vi tyckte att våra valpar klarade av. Eftersom Aryah inte var på topp så tog jag det säkra före det osäkra då hon var lite trött i huvudet. Jag gick så långt kopplet räckte, sträckte lite på kopplet och gick sen tillbaka till henne och belöna. Testade ett fåtal gånger att lämna henne och gå en längre sträcka men då reste hon sig upp och kom till mig. Jag måste hitta avståndet som hon fixar innan vi tar nästa steg, så det ska vi träna massor på. 

 

Vi körde även samma sak fast med ligg, och där blev jag faktiskt väldigt mallig då Aryah fick hjärnsläpp och helt plötsligt inte kunde ligg trots att det är trixet hon kan bäst. Men det blev en helvändning, jag fick andas en, två gånger extra. Hålla humöret på topp och nöta, nöta och nöta. När hon väl la sig ner så låg hon där. Jag testade att gå så långt kopplet räckte, dra lite i det, gå runt henne, dra i pälsen på henne osv. Hon låg kvar. Och med full fokus på mig. 

 

Efter det tränade vi lite inkallning och hon kom 10/10 gånger. Struntade helt i dom andra hundarna, det var hundar som skällde, hundar som kampade med sina ägare, hundar som strosade runt istället för att komma till matte/husse som ropade. 

 

Senare tränade vi ihop med den andra valpkursgruppen som hade sin avslutningsdag igår. Vi bildade en stor ring och gick slalom mellan alla hundar. Det som förvånade mig var att alla använde sig av godis som de höll tätt intill nosen på hundarna. Visst gick dom riktigt bra och struntade i dom andra deltagarna men jag tycker att har man kommit så långt och jobbat så länge med hundarna borde man iallafall börja med att försöka utan godis, och istället ge en gobit när hunden faktiskt gör rätt istället för att muta den. Jag körde helt utan godis, vilket syntes men inte gav jag mig. Nej för f*n. Hon må vara en pyttevalp fortfarande, men jag tänker inte lära henne att få massvis med godis varje gång vi ska passera en hund. Jag peppade och pratade istället med henne. Visst var dom nya hundarna intressanta men jag höll ett stadigt grepp i kopplet och kallade på henne, pratade med bebisröst, klappade händerna, berömde henne med rösten och helt plötsligt hade vi gått våran runda och DÅ fick valpen sin godis. För hon visste hela tiden att hon skulle få sin godisbit, men inte när. När det var dags för dom andra att gå sina rundor satt Aryah fot vid min sida med supersnygg kontakt, hon släppte inte blicken för en sekund. Min ena kursledare sa åt mig att lägga Aryah ner istället då hon kan sitt. Jag tänkte direkt att "det här kommer inte att gå". Kursledaren sa att det var på tok för enkelt för henne och att hon fixade uppgiften galant så jag tog två djupa andetag och la ner henne. Det tog 3-4 gånger som jag fick säga åt henne att lägga sig ner men när hon väl låg på backen så låg hon med full fokus på mig och inte på godishanden. Många hundar stannade till vid Aryah för att bl.a få kontakt med sin ägare eller rätta till kopplet och hon låg kvar. En glad flatte kom farandes fram och vela hälsa och jag pratade lugnt med henne och sa åt henne att ligga kvar. När hundarna hade passerat oss tog jag fram en godis, gav den och berömde henne med lugn röst. Något som jag har väldigt svårt med är att slappna av vid hundmöten, det är pga min och Izors långa resa, det sitter i muskelminnet på mig. Jag blir automatiskt spänd och kortar upp kopplet varesig jag går med Izor eller Aryah. Och det blir bara fel. På kusen tar det ett tag för mig att slappna av men jag vet att jag själv har utvecklats väldigt mycket på de få tillfällerna vi varit på kursen. 

 

Sen tränade vi hundmöten och det gick hur bra som helst. Jag kanske var lite för snål med godis när vi körde det men jag vill som sagt inte ha en hund som enbart tittar på godishanden och inte på mig. Jag låtsades att jag hade en godisbit i handen de gånger hon tappade fokus och hellre vela nosa på de andra deltagarna och då fick hon sig en godisbit. Vi stod i två cirklar, jag och några till stod i den mindre cirkeln i mitten och gick åt klockans håll och runt oss var det en större ring som gick åt motsatt håll så vi fick hundmöten hela tiden. I början kom den där paniken. "Hjälp hur ska jag fixa det här?!". Fick andas igen och jag kom på mig själv. Fick skärpa mig och tänka att nu fixar vi det här. Och visst gjorde vi det. Jag var inte spänd, inte orolig, inte rädd för att någonting skulle hända. Jag litade fullt på Aryah och på de andra deltagarna att de hade kontroll på sina hundar. Övningen gick kanonbra. Jag blev så himla glad över att jag lyckades skaka av mig rädslan. 

 

Efter det gick vi in och fikade, jag gjorde min läxa, dvs berätta lite om rasen Malinois. Fick några frågor som jag svarade på, det gick jätte bra. Jag måste tro mer på mig själv. Inse att jag faktiskt klarar av saker. Jag blev peppad av Stephanie som också går på kursen vilket kändes skönt. Vi i våran kurs pratade lite allt möjligt kring  hundar medan vi fikade, allt om vad som är giftigt för hundar till problemlösningar osv. 

 

Vi avslutade kurstillfället med lite hundmötesträning där vi skulle mötas, skaka hand och sedan gå vidare utan att hundarna hälsade på varandra. Och jisses så stolt jag blev över Aryah. Hon hade koll på mig, satte sig ner vid min vänstra sida och struntade i den andra hunden. 1-2 gånger tappade hon fokus och vela busa istället men för gudsskull det är valpar vi pratar om. Jag är iallafall otroligt nöjd med gårdagens kurstillfälle. Aryah var trött när vi kom hem och hon var tyst under hela bilresan hem.