Inte det man vill hitta ute i naturen precis. Faktum är att Izor hittade det, han hade trasslat in ena bakbenet i en fiskelina och skar upp en del av benet. Tack och lov var det inget allvarligt. Det var inte djupt eller så. Men hade jag inte varit snabb nog att slänga mig över honom medan han drog och drog fast han satt fast kan jag lova att det hade blivit ett veterinärbesök. Medan jag håvade in all fiskelina så hade jag ett öga på Izor som inte alls brydde sig att han blödde från benet. Han fortsatte att leka med sin vattenleksak.

 

Det som gör mig så in i helsike förbannad är varför folk ska envisas med att lämna kvar sånt skit i naturen? Nu hade vi tur att jag hann se linan men tänk på alla djur i naturen som kan skada sig på det. Ingen verkar bry sig om att det ligger fiskekrokar och fiskelina på badstränderna. Tänk på alla barn som kan bli strypta av fiskelina eller sätta en krok i halsen. Hur kul är det att vandra runt på stranden en varm sommardag och få en fiskekrok i foten? nej skärpning nu. Jag har ingenting emot att folk fiskar, men ska man fiska ska man göra rätt för sig.

 

Jag förstår ärligtalat inte vad det är för fel på vissa människor. Vad som får dom att hålla på som dom gör.

Nu, nyss gick jag och Izor hem från R och runt hörnet vid våran innergård ser jag en sönderskuren ölburk och det låg metallbitar utspritt på gatan. Izor trampade nästan i det och jag hann inte reagera innan han var precis bredvid den vassa burken då buren och metallbitarna camouflerade sig mot asfalten. Tack och lov kom vi hem helskinnade båda två.

 

För några dagar sen såg det ut som om någon krossat ett glashus på gatan. Det var stora glasbitar överallt som Iz fick gå över då det inte fanns någon annan väg att gå, vi försökte gå där det var så lite glas som möjligt men det är inte speciellt lätt när det ligger glas precis överallt.

 

Varför håller folk på såhär? varför slänger man glasflaskor i asfalten när det ligger en soptunna några meter därifrån? varför ha sönder en ölburk? till vilken nytta? vem vinner på det? vem vinner på att slå sönder saker som kan skada både oss människor och våra djur?

 

Nu ska jag bädda ner mig i sängen med min fina vovve, pussa på honom lite extra eftersom jag är så glad och tacksam för att den fina vovven finns i mitt liv. Han är min bästa vän, min nr 1 i alla lägen. Det finns ingen som kan ersätta hans plats.

 

Godkväll på er.

Blir så irriterad på olika hundägare. Varför tar man inte reda på fakta innan man skaffar en hund? varför tar man inte reda på om hunden bör göra diverse tester eller inte? är det ren lathet eller bryr folk sig inte för 5 öre?

 

Från att jag började med hundar visste jag att rasen jag sysslade med (Tervueren) skulle genomföra MH och vara röntgade innan de fick avlas på. Det har suttit som skrivet i sten för mig, och för all tid som gått har jag lärt mig så mycket om hundar, både inom avel och som sällskapshundar. När jag köpte Izor visste jag att han var en Tervueren då jag hade kvitto på det, jag visste att hans föräldrar hade känd mentalstatus då det står på nätet, jag visste när han var född då det stod på papprerna och jag visste att jag hade köpt rätt hund då jag kunde läsa av chipet.

 

Då undrar jag, varför lägger folk inte lite mera tid och tänker igenom sina hundköp? visst kan man impulsköpa renrasiga hundar också och det är minst lika fel i mina ögon.

 

Nu ska sura tanten gå ut i köket och se vad som finns att äta.

Idag har vi tagit det lugnt, Milla har fått ta det extra lugnt på grund av att hon blev halt igår efter skogspromenaden. Jag passade på att skrapa lite tandsten på hennes tänder, ska fortsätta senare idag eller imorgon. Iz har tack och lov ingen tandsten fast han är dålig på att tugga på ben. I alla fall såna där råhudsben. Men köttben och annat äckel päckel har han ingenting emot. Varför jag säger att det är äckligt är för att jag är vegan som många inte tror med tanke på vad jag ger min hund för föda.

 

Jag tycker att foder är något man ska prioritera högt om man ska ha hund eller andra djur. Har man inte råd att ge dem att bra foder så tycker jag att man kan ha ett gosedjur hemma istället. Tänk om vi åt skräpmat 7 dagar i veckan eller lät småbarn äta godis och dricka läsk under hela uppväxten. Nej ett bra foder som täcker allt en hund behöver är viktigt. Sen så får man såklart se efter vad ens hund behöver, vissa kan behöva något tillskott och då är det viktigt att man ser över det och ger hunden det.

 

Izor äter som ni redan vet, VoH nr. 25 (laks) och utöver det får han något några gånger i veckan. Det brukar bli revben, grissvansar, grisfötter osv. Ibland får han även en bit lever eller hjärta i maten så det inte blir så enformig föda. Jag barfar alltså inte Izor och kommer inte heller att göra det. Kan man inte hela barf cirkeln så tycker jag att man ska låta bli att barfa sina hundar. Verkar som om  det blivit någon slags trend att man ska ge hunden den typen av mat. Visst, hade jag haft kunskap, tid och en rejäl frys hade jag kanske barfat Izor. Men eftersom jag inte har tillräckligt med kunskap om barf så låter jag bli. Risken att han blir utan viktiga vitaminer och mineraler är stor och den risken är inte värd att ta. Färskfoder är minst lika bra som barf tycker jag. Och då vet jag att min hund får i sig alla vitaminer och mineraler som han behöver.

 

Vad ger du din hund för foder?

Det har hänt mycket nytt de senaste dagarna som kanske inte är någonting märkvärdigt för någon annan men för mig är det jätte stora framsteg.

 

I fredags när jag var på möte hade Wictoria Izor. Fick sedan ett mms av henne ochcpå bilden stod Izor bredvid W's farmor. Tydligen gick det jätte bra och Izor blev jätte förtjust i henne han är en otroligt fin hund och anpassar sig så efter omgivningen.  W's farmor böev jätte förtjust i Izor och det förstår jag för han är en himla fin hund.

 

Igår när vi grillade knöt jag fast Izor på en bänk medan vii grillade och Izor såg allt som hände utamför stugan. Det gicl förbi hundar och vet ni vad? Han var knäpptyst. Han tittade åt hundarnas håll och vände sig sedan. 

Ute i hemlingby går väldigt många med sina hundar så det var ett kanontillfälle att träna Izor på. Och på tal om passivitetsträning! Han var coollugn och åt ett grisöra som jag hade med mig och sen satt ham mest och tittade ut ur stugan eller på brasan. Allt är super spännamde i Izors  värld och tack och lov räckte kopplet inte hela vägen fram till eldstaden för jag tror att fluffet skulle närma sig den och tja, ni kan ju lista ut hur det hade slutat.

 

Idag har vi knga planer än, årstar med goa Hana och vi planwrar in hur bästa vecka ska se ut då hon kommer på fredag med mosters älslade schäferfjant. Sla bli jätte roligt att ha dem här! 

 

Jag sla även spara ihop pengar så att jag har råd att åka till skutskär och hälsa på dem i några dagar.  Det bästa med skutskär är att naturen är så nära. Vi slm bor i stan måste gå/ta bissen om vi vill ta oss till skogen men vem dör egentligen av en promenad. Det är bara skönt att få komma ut i friska luften lite.

 

Igår hade jag och Sabina många bra diskussioner där vi pratade om allt som rör hundvärlden. Ett ämne vi ramlade in i var mentalbeskrivning.

 

Varför är det så stor hysteri kring att man ska genomföra ett MH på sin hund när den just fyllt 18 månader. Är det en statusgrej att ens hund genomfört testet eller vad är meningen. Jag är väl medveten om att många gör MH just för att få veta hur hunden beter sig i olika situationer samt hur den agerar. Men varför ska man slänga sig framför dataskärmen och klicka in ett MH så fort hunden fyllt 18 månader. (har glömt om det är 12 månader ellr 18 haha)

 

När folk får höra att min brukshund inte har genomfört ett MH än och han snart ska fylla 3 år blir de chockade. Frågorna kommer "varför" "det är för sent nu" "man måste göra mh med brukshundar"

 

Nej det måste man absolut inte. jag har hört skräckexemplar där folk inte lyssnat på mina eller andras ord när man sagt till personen "hej, du kanske skulle vänta lit med ett mh" men sen är vi där igen. Hunden har fyllt "mh-myndig" och personen bokar ett MH utan att ens kunna läsa av sin hund i olika situationer (eller kanske inte acceptera att hunden är som den är) ett exemplar är när domaren efter 3 momentet själv avbryter testet och hunden blev jätte osäker efter testet. 

 

Då undrar jag, hur tänker personer som inte ens kan läsa av sin egen hund anmäla den till ett test där hunden inte får ta hjälp av sin ägare. Att ägaren själv inte ser att hunden håller på att kollapsa av stress/oro. 

 

Finns hundar som alltid varit trygga i sig själv men som blir välidg otrygga efter testet.

jag menar självklart inte att man ska skippa MH. Jag tänker låta min hund genomföra ett MH prov, men hur viktigt är det för oss egentligen.

 

Ja, jag vill tävla i brukset men vi är långt ifrån startklara. Min hund är krypt så han kan inte gå i avel dessutom är han kastrerad. 

 

Det första året som Izor bodde hemma hos mig var jag ute och kollade efter MH varje dag. Men idag har jag tänkt om. Mycet tack vare min uppfödare. Ett MH är såklart bra att ha på sin hund men i mitt fall är det viktigare med en stark och säker relation. Hundmötesproblematiken är prio nr 1. Sen kommer hantering av främmanede människor. Han accepterar de flesta som vill klappa honom men jag ska kunna ed handen på hjärtat kunna säga att min hund kan hälsa på främmande folk utan att han blir otrygg. Rasen jag har är reserverad mot främlingar men pga en incident som hände för 2 år sedan har han svårt att nya människor klänger på honom.

 

 

Dagen började med att Iz och jag klev på bussen efter att jag rastat honom på morgonen. Bussen var fullproppad med pensionärer samt ungdommar som skulle till skolan. Självklart va det folk som skulle hälsa på Izor och när jag sa åt dem att de inte fick hälsa bytte de metod och började gulligull prata med honom. 

Sitter här med mitt morgonkaffe och tittar på min videofy.me kanal (www.videofy.me/qepta)

Det är fruktansvärt roligt att titta bakåt och se hur vi även utvecklats i de sporterna vi sysslar med. Än så länge kör vi bara för skojs skull tills vi verkligen hittar sporten för oss.

 

Jag och Åsa satt igår och disskuterade lite kring olika hundsporter så till våren ska jag anmäla mig och Izor till en viltspårskurs. Vi har provat på viltspår 1 gång och fy sjutton vad han tyckte det var roligt. 

 

Agility ska han tävla i, däremot vet jag inte om jag kan vara hans handler då jag är otroligt dålig på framförbyten m.m är på tok  för otydlig men herregud, gossen är bara 2,5 år. Jag kommer absolut att tävla med honom själv, men kanske inte de första gångerna. Fast det beror helt klart på om jag har blivit en bättre handler. Min hundlärare tävlar trots allt i SM med sina hundar och jag kommer kunna få mycket hjälp av henne att utveckas som handler. 

 

För er som undrar har jag lagt undan IPO planerna med Izor. Varför? dels för att han tyvärr inte håller och dels för att IPO gruppen i Gävle inte är något att hänga i julgranen. Förhoppningsvis blir nästa hund min blivande IPO hund men jag ska inte sitta och hoppas för mycket. Det är bra många mallar som inte heller håller i skyddet. Men IPO är inte så viktigt för mig. Jag tycker att de olika bruksgrenarna är himla roliga samt agility!

 

Tanken är att nästa hund tidigast flyttar hem till mig efter min student. Men jag har absolut inte brottom med valpköpet trots att jag är otroligt valpsjuk, det kanske tar 1-2 år innan rätt kombination dyker upp. 

 

Är medlem i ett antal hundgrupper på facebook, bla en där man kan bifoga en länk till sin blogg om man uppdaterat bloggen. Har idag 2 gånger blivit borttagen från den gruppen och tycker att det är väldigt konstigt. Jag har inte skrivit någonting olämpligt på min blogg? det är jätte tråkigt tycker jag men thats it. 

Hade varit intressant att få veta vad andledningen till borttagningen var då gruppen godkänt mig 1 gång redan. 

 

Nåja, kvällen har varit lugn för izors del. Han fick rejsa runt med brorsan Arach idag och han sprang som en en liten ekorre. Det var sjukt länge sen Izor och Arach fick leka ihop men nu släppte vi ihop dem när dom skulle rastas. 

 

Imorgon kommer supersnälla Måns med 8 klövar och 4 älgöron till mig. Fy sjutton vad jag är tacksam. Hoppas innerligen att Izor kommer att tycka att öronen är goda. Ska även träffa Hana och schäferfjanten Aska. En viss Tervueren kommer att bli riktigt riktigt glad över att få se sin fröken grå.

Nu dök det upp en grej på ett forum som jag är medlem på. En person som har en liten blandras och som helt plötsligt, 3 år senare påstår att det är en renrasig hund. Jag förstår inte grejen med att ljuga om att ens hund är renrasig eller blandras! Hunden har lika mycket..

 

Det verkar som att många skäms över att äga blandraser (syftar met på ungdommar) varför göra det? hunden blir inte mer värd bara för att den är reggad i Skk. 

 

Vad tycker ni? håller ni med mig eller har ni andra synpunkter?

På fredag ska Hana och jag ut i skogen och köra viltspår. Tar inte med mig Pandora då utan det blir bara Izor nu första gången så att han får vänja sig vid Aska. För om Izor är lugn så är Pandora det, på grund av vanvård och misshandel som liten valp har Pandora varit lite speciell. Idag hör hon i princip ingenting. Hon vill förstå saker men hon gör det inte. Hon reagerar väldigt dåligt om man petar till henne. Men hon är så go. Nästa gång ska hon få följa med, eftersom hon älskar vilt så kommer viltspår sitta som handen i handsken på henne. Tror att hon kommer att älska spår! 

 

Sitter just nu och snackar hund med min fina Carla. Sällan eller hur haha. Sånt här pysslar vi med på nätterna, vi kan sitta uppe till 3 på morgonen och prata om vad som helst, typ vitlök...?

 

Sitter och funderar på vad jag och vovvarna ska hitta på. imorgon. Det kanske blir en tripp till Citygross om jag inte tar det på söndag. Kanske blir lydnadsträning imorgon med mr Fluff så får Pandora vakta min träningsväska. Är det fint väder så drar vi till ån så de får simma någon timme eller två. 

 

Är jätte trött och mina mediciner har börjat verka nu så jag får göra kväll! Ska leta fram Izors halti som Hana ska få av mig då den bara ligger och skräpar här hemma, det går ju inte att ha halti på tervar. De glider bara av nosen på honom.jätte synd då jag skulle behövt halti när jag är riktigt dålig men nu är det som det är. Jag har turen att ha en sån snäll pappa som ställer upp och hjälper till med Iz. 

Det har varit en rätt känslomässig kväll/natt för mig, det är därför jag fortfarande sitter uppe. Jag har till mina stora tröst haft världens bästa terapihund som vänt på det hela och sagt "äsch matte, ryck upp dig. Klia mig på magen istället". Haha, han vet exakt hur han ska få mig på bättre humör. Min dröm vore om han kunde bli min terapihund på riktigt. Han är ett otroligt stort stöd för mig och som de sa på mötet igår, min största medicin och terapi har varit Izor. Läkemedel har bara varit någon procent medan 96-97% har varit tack vare mig underbara hund. 

 

Var bara tvungen att få skriva det. Izor, jag älskar dig mer än någonting annat. 

Har suttit och diskuterat lite på ett forum och tycker att många har väldigt konstig syn på hundar.

 

Ex, om man köper en valp och har framtida planer för den. Och att det sen visar sig att hunden inte alls är "duglig" inom sporten man tänkt tävla hunden i. Då visade det sig att över 50% av de som komenterade i inlägget skulle göra sig av med hunden på direkten. Då undrar jag, är det rätt människa för att äga hund? Bara för att hunden inte är precis som den i mina tankar? Ger det mig rätten att leka gud och att bara ge bort den helvilt till någon främmande eller sälja den till första bästa? Man har hört många historier om att man inte tänker sälja hunden till första bästa hem men ojoj vad de bluffar. Folk säljer sina odugliga hundar till vem som helst.

 

Vill man ha en hund med garantier på att den uppfyller ens kriterier så köper man en vuxen omplacering. Och inte en valp som man sedan gör sig av med. Man kan forma en hund, men då till den stora frågan. Tiden? Speciellt hundfolk ska ha startklara hundar så fort de fyllt 18 månader. De ska helst vara i eliten innan de fyllt 3. Men till vems förtjänst är det? för ägaren såklart. Det är allt för många människor som inte bör äga hund, folk som ser dem som några maskiner som ska göra si och så.

 

Tja, nu babblar jag säkert på om samma saker men jag tycker att det är helt sjukt hur folk tänker och GÖR. Hunden blir en familjemedlem, man adopterar exempelvis inte bort ett barn emd funktionshinder för att det blir mera jobb i vardagen (jag vet att många tycker att det är fel att jämföra hundar och människor men det tycker inte jag) för även i "människovärlden" händer det att folk väljer att göra abort om det visar sig att barnet har någon form av missbildning. 

 

Nu har jag sagt mitt för kvällen!

 

Rubriken säger väl allt. Jag har nu varit rökfri i 2 dagar. Jag gråter, svettas, skakar, är yr och mår allmänt dåligt. Är sjukt deprimerad och gråter för minsta lilla så det kommer bli dåligt med uppdatering här på bloggen tills jag mår bättre.

 

Iallafall, hämtade Pandora imorse och gick med hundarna en sväng innan jag nästan kollapsade utomhus. Har legat inomhus och tittat på film hela dagen tills klockan var halv 9 på kvällen då Denise lyckades övertala mig att lyfta på arslet och åka till hemlingby för att bada. Inte för att jag var så värst road men det fick ilskan jag hade i kroppen att rinna av.

 

Imorgon ska vi till ån så hundarna får bada och härja. Jag tycker så fruktansvärt synd om Izor som är så j*vla snäll mot mig och är så gosig samtidigt som han har myror i ballan. Det märks utomhus hur understimulerad han är, så imorgon blir det träning. Jag struntar fullständigt i hur  jag mår. Hunden måste få använda hjärnan!

 

Har ni några tips på enkla hjärnövningar som lätt tröttar ut hunden så skriv på snälla. Jag har inte tålamod att träna honom just nu. Så han blir lidande, det är inte rättvist.

 

Idag har han fått pyssla med aktiveringsbollen en stund. Måste införskaffa mig någonting mer som aktiverar hjärnan. Han kan den där aktiveringskuben utantill känns det som fast han får jobba för godisarna.

 

Pandora nöjer sig med promenader tack och lov. När hon har åkt hem så ska jag ta mig i kragen och träna regelbundet med Iz, han har hamnat sååå på sidan. Min fina bästa vän. Att jag bara tänkt på mig de senaste dagarna får mig att gråta, han är det finaste jag har och förtjänar att må som bäst.

 

Det blev ett luddigt inlägg, men jag tänkte bara säga att vi lever. Ha det gött!

Sånna finns det gott om, åh herregud. Speciellt inom hundvärlden. Jag kan medge att jag har snackat en del jag också men jag har rätt ut saker och ting, nämner inga namn. Blir bara så fruktansvärt less på människor man vill gott, hjälper så gott man kan och får skit i ansiktet tillbaka. 

 

Sånna människor vill och tänker jag inte ha runt omkring mig. Folk är så duktiga på att få dem att låta så jäkla bra och andra som skit. 

 

Ibland undrar jag vad jag håller på med, varför jag ens försöker få vänner inom hundkretsen? Lika bra att jag håller mig till de hundmänniskor jag redan känner och känner mig bekväm vid än att ens försöka bli vän med idioter.

 

Behövde bara skriva av mig lite.

 

Nu snart ska D och jag dra till Testeboån så hundarna får bada, sitter och smsar med Sabina och Iz sover. 

Hoppas ni får en trevlig måndag!

Är så glad att jag nästan kommer att gråta. 
Klumpen i magen är som bortblåst, tanken på avlivning är långt borta, eventulellt kommer Izors brors ägare att ta mina små änglar när de flyttat till en gård nu i maj. Snart är mars över och april närmar sig. Då är det bara 1 månad kvar om de nu kan tänka sig ta dem.

 

Jag är så himla glad, jag har ännu inte träffat Ann-Katrin men jag blir alltid lika varm i kroppen när vi skriver på facebook. Ser så fram emot att få träffa henne och Izors bror Izzmo snart. ♥

Nu har Izor äntligen fått sitt bad, så som jag har tjatat om det här badet.

Han skötte sig iallafall jättebra och jag fönade honom torr efteråt.

 

Jag har alltid trott att han är lite rädd för hårfönen men det gick jättebra, fick föna vi ljumskarna på honom och under armhålorna utan några problem. Magen var det inte heller några problem med, han verkade njuta mest av det.

 

Så nu har jag en hund som luktar himmel och som är galet mjuk i pälsen (han skulle nog bli nollad på en utställning nu) haha. Så mjuk och lek som han blev, tur att han inte ska ställas på ett tag!

 

Sitter och tittar på björkis selar, ska nog beställa en till helgen. Jag fick ju pröva Sabinas sele idag i skolan och det är en strl 4 (motsvarar 66-70cm i mankhöjd) Izor är konstigt nog 61 i manken och en selen satt jätte bra på honom i fram men var lite stor i bak. Så jag velar lite om jag ska ha en strl 4 eller en strl 3 (som motsvarar 59-65cm i mankhöjd). Färg är redan bestämt, hade velat ha en neonrosa haha men icke! han ska få en neon orange. Kommer att sitta så snyggt på honom då han verkligen klär i orange.

 

Är så sjukt taggad på att träfa, vill träna allt nu och är så himla avis på min käna vän Hana som ska göra massor med sina hundar i sommar. Jag vill också ha pengar så att jag kan åka på läger! Det suger att vara fattig student.

 

Är även lite besviken på skolan då det står på vårat schema att vi ska prova på IPO (minns inte vilket datum) och har sedan i efterhand fått veta när vi diskuterat det att vi inte alls ska få prova på utan vi ska bara få titta på IPO. 

Jag har en helt grön IPO hund som jag tränat lite skall och bitövningar med. Tycker att det vore ett jätte bra tillfälle att få prova på då. Men icke då. Skitskola.

 

Ska försöka få tag i Mats som håller IPO gruppen i Skutskär och gå med där för nu är jag faktist riktigt less och besviken på att vi inte kommer att få prova på. Iallafall vi som har brukshundar i klassen. 

 

Och det värsta med mig är att jag vågar för f*n inte vara mer på ang detta, jag vill berätta att jag är så j*vla besviken på att det som står på vårat schema inte stämmer.

 

Det jag verkligen har sett fram emot är att få prova på IPO, tycker att lärarna kan bli mer tydliga. 
Fan att jag inte har stake nog att våga prata med läraren, blir gråtfärdig.

 

Och där förstördes min kväll, känner gråten i halsen. Suck. 

Känner mig så jäkla besviken och det är inte första gången. Ni som läser detta inlägg kanske tycker att jag är fullkomligt patetisk men ni anar inte hur mycket detta har betytt för mig. För en gång skull har jag verkligen sett fram emot någonting i skolan (ja förutom brukslägret vi var på).

 

Och så fick vi reda på idag att det inte blir några fler läger.

Blir tokig på det här, har fan bra lust att byta gymnasie till ett där man får komma ut och göra olika aktiviteter. I våra små lokaker kan man inte träna specialidrottshundarna på knappt och det är min Izor, en aussie, en PK, en leonbergermix, en rottis och en lagotto. 

 

Idag när vi tränade så delade vi in oss i två grupper, det blev jag Emma och Sabina, en terv, en aussie och en PK. Och jag kan säga er att det vart väldigt bökigt och trångt trots att vi hade hela klassrummet. 

 

nåja, vad ska man göra? gilla läget typ.

 

Jag är så jäkla trött. Har lyssnat på en föreläsning i 3 timmar om Norra Stockholm Hundcenter och hur det startades, det var en bra föreläsning men jag blev väldigt trött mot slutet.

 

på förmiddagen pratade vi lite om certifikat samt fick APL platser. Ska praktisera på Gävleborgs zoo i 2 veckor (där jag köper hundmat). Det ska bli spännande, de är trevliga personalerna.

 

Har absolut ingenting att säga er, är helt slut. skulle kunna lägga mig och sova nu men det ska jag inte göra. Inte än iallafall...

 

Izor har fått jaga snöbollar ute en bra stund, när vi kom in fick han hoppa i badkaret så fick jag skölja bort snöklumparna som fastnat i hans päls. Efter det fick han ha BoT täcket en liten stund och det mös han i ordentligt. Ska göra iordning hans mat strax. Sen ska jag kolla på film, det blir ingen hundträning idag (förutom när vi tränade att gå i ett jäkla koppel) han drar jämt! Det spelar ingen roll hur trött han än är så drar han i koppel, har testat helstryp, halvstryp, fast halsband, easy walk professional sele, VGW bälte, Julius-k9 sele, hurtta sele, spårsele och halti.

 

Han drar i ALLT förutom haltin men den använder jag inte eftersom den bara glider av nosen på honom. Sen så vill jag helst inte ha halti på honom, tänk om jag skulle ramla och det blir ett jäkla ryck för honom, då kan han skadas allvarligt.

 

Så vi körde på metoden att så fort han drog tannade jag till och väntade in honom, tyvärr har jag inte tålamod för det varje dag att vänta in honom. För han vet att han ska komma till mig när kopplet blir spänt, men han bryr sig inte och spanar efter annat. Suck. Nåja, han blev grinig tillslut och gick någorlunda okej för då GICK vi iallafall. Annars gick vi 1 m, väntade in honom, gick 2 m, väntade in, gick 1 m, väntade in. Jag förstår inte varför han ska dra så förbannat? mina armar tycker inte att det är så värst kul.

Varför ska man stjäla folks bilder och skapa en grupp på fb där man publicerar bilderna? Varför frågar man inte ägaren till bilden om det är okej att låna bilden? 

 

Nyligen idag skrev en tjej till mig på facebook och länkade till denna sida, hon tyckte att hunden till höger liknade Izor. Jovisst är det Izor. Tillsammans med hans kompis Kiwi. Kiwi's matte har anmält sidan samt skrivit till personen.

 

När jag bläddrade igenom fotoalbummet såg jag inte bara 1 bild som jag kände igen utan flera. Det är patetiskt och oacceptabelt. Ska man behöva sätta ett stort copyrightmärkte på hela bilden för att få den ifred? Nej det ska man inte. Jag tycker att det är jätteroligt att visa upp bilder som jag har tagit men jag vill inte att andra ska stjäla mina bilder. Isånnafall får de fråga först och om jag skulle säga nej, ja. Då är det ett nej! 

 

Här är föresten direktlänken till sidan på facebook:
http://www.facebook.com/pages/Amstaff/367855186639277