Izor och jag åkte till Stockholm igår för att träffa Åsa som jobbar med hundar/hundbeteende för att få hjälp med Izors utfall mot andra hundar. Under resan dit skötte han sig väldigt bra, han var dock rätt nödig och som många vet bajsar Izor nästan aldrig i koppel. Så jag fick släppa honom ute på en gräsplätt i Södertälje och han gjorde ifrån sig direkt. Efter en stund kom vårat tåg mot Vagnahärd och vi hoppade på det. När vi kommit fram till slut destinationen för våran resa fick vi vänta en liten stund innan Åsas man och dotter hämmtade upp oss. Jag fick redan från bilresans start ett väldigt gott intryck av dom. 

 

Väl framme mötte Åsa upp oss på grusplanen och och fick bara positiva vibbar från henne. Vi gick in och startade direkt. I 1,5 timme pratade vi om oss, om mig och om Izor. Under hela tiden iaktog Åsa Izor och förklarade för mig vad hon såg som jag inte alls tänkt på i vanliga fall. I början var han ganska stressad. Två tågbyten, trång kabin, ny miljö, nya människor, nytt hus. Men efter 40 minuter så låg han och sov på soffan jag satt på. 

 

Jag fick berätta för Åsa hur jag tränat Izor och vilka metoder jag använt mig av innan hon berättade vilken metod vi skulle testa. Allting filmades så att jag fick chansen att se hur Izor ser ut från andras perspektiv när vi är ute. Felet jag har gjort med Izor är att jag har krävt att han tar ögonkontakt med mig vid hundmöten och det är helt fel. Izor är en reserverad hund, mot både människor och hundar. Han tycker att hundar är spännande, men på håll. När vi har stött på ett hundmöte så ser Izor hunden på håll och när jag sedan kräver att han ska titta på mig under hela mötet och sen gå vidare blir Izor orolig. Hunden som nyss var en bit framför honom är helt plötsligt borta. Det skapar stress och oro då han vill veta vart den andra hunden är. Det resulterar till utfall. Det vi har fått lära oss är att Izor faktiskt ska få titta på andra hundar vid möten. Han har aldrig fått göra det. Han ska få vara med under ett helt hundmöte och se hunden komma och sedan försvinna. Izor undviker att ta ögonkontakt med andra hundar om han får chansen att välja och det såg vi tydligt igår. Både på film och i verkligheten. 

 

Hur jobbade vi med Izor då? jo, vi började med ett långt avstånd. Å's man kom med en av deras hundar och Izor fick syn på den. Han tittade fort bort och tog sedan ögonkontakt med mig. Som han är lärd att göra. Istället för att belöna honom gick vi närmre och närmre den andra hunden. När Izor tittade på honom fick han till en början godis hela tiden. När han insåg att den andra hunden inte tänkte göra någonting väntande vi med godiset, han tog frivilligt kontakt med mig men fick ingen belöning förrän han tittade på den andra hunden igen. Han skulle alltså Titta på hunden, titta på mig och sedan titta på hunden igen för att få en godis. Till en början fattade han ingenting. Han tittade på mig och tänkte säkert "är du knäpp matte, jag gör som du säger". Men det tog inte många sekundrar innan han förstod att han faktiskt fick titta på hunden. Han varken morrade, reste svansen eller blåste upp sig. Det varr som att han bara fick pusta ut efter att ha hållit andan i flera år. Vi jobbade med ett relativt brett avstånd till en början men Åsa tyckte att vi skulle försvåra det och faktiskt göra ett hundmöte, rätt så tight. Jag kände att vi skulle fica det så det gjorde vi. Izor passerade den andra hunden utan att dra i kopplet eller spänna sig. Vi tog en paus efter det och gick in och fortsatte prata. Izor somnade som ett ljus på golvet av utmattning. Nästa utmaning blev svårare, vi åkte in till Trosa där det kryllade av hundar. Vi jobbade med samma metoder och då var det nya hundar, ny miljö, nya dofter men han fixade alla möten iallafall. Helt ärligt så tappade jag räkningen på hur många möten vi fick. En äldre dam med en liten krake i flexi såg att vi tränade med Izor och ändå släppte hon fram sin fluffiga hund som var någon decimeter från Izor och han struntade i den totalt. Min nervositet för att möta hundar släppte helt och vi mötte fler och fler hundar. Izor gjorde alltså 0 utfall, han gurglade så att det nästan blev ett morr 1 gång i 2 sekunder innan han förstod "Aha, justja, jag får ju titta på hunden". 

 

Efter en stunds träning var det dags för oss att tacka Åsa med familj för att åka hem igen. Vi har bestämt att vi ska åka ner en gång till och träna. Izor är inget hopplöst fall, inte i närheten av det. Han är reserverad och tycker faktiskt inte om att andra hundar blir för närgångna. Och det får man acceptera. I muskelminnet sitter det "hund - utfall" och det måste vi jobba mycket på att ändra. Så från och med nu är det nya regler kring Izor. Ingen annan förutom jag håller i hans koppel när vi är ute förutom de gånger pappa tar honom. Han ska gå med kort koppel och det är inte för att lära honom att gå fint, utan det är för att lära honom att Vi går tillsammans och att vi skapar oss en bubbla så att Vi kan möta främmande hundar tillsammans. Ingen får hälsa på honom när vi är ute, varken vänner, familj eller främlingar om inte jag ger honom ett frikommando som exempelvis "hälsa". 

 

Vi kommer att fixa det här, vi är ett fantastisk team Izor och jag. Våran framtid ser ljus ut och nu kan jag faktiskt tänka på att vi i framtiden kommer att kunna tävla. ♥

Aryah bara växer och växer, ska hon aldrig sluta växa? ska ta en vikt på henne så fort jag får tillgång till en våg. Izor och hon leker mest hela dagarna och deras lekar blir allt häftigare. Idag lekte dom ute för första gången, filmade det så lägger upp ett videoklipp senare. 

 

Igår fick dom ett varsitt spår, Izor gick sitt först och slarvade inte alls lika mycket som sist. Var mer noggrann och hade nosen i backen mest hela tiden. Sen fick Aryah gå sitt spår och Izor tyckte inte att han var klar med sitt. Han skrek, hoppade i luften och var riktigt sur för att han vela spåra mer. Det blev en hel del störning för Aryah med en gapande storebror fastbunden en bit bort men hon fokuserade fint på sitt spår och mumsade i sig godis.

 

Idag har jag tagit fram lite aktiveringsleksaker till hundarna som dom fått pyssla med. Aryah fick pyssla med Ninni Ottson spelet medan Izor fick pyssla med aktiveringskuben. Det tog en liten stund för Aryah att lista ut hur hon skulle få bort klossarna så att hon kom åt godiset men när hon väl kom på hur hon skulle göra så gick det bra. Nu är hon helt mosig i skallen efter hjärngympa. Körde även lite ligg övningar med henne samt sitt, ligg, stå med Izor. Superduktiga båda två. Nu är lillen så trött så att hon sover med huvudet lutat mot godisburken och det kan jag säga er är ett under. I vanliga fall gör hon allt för att komma åt gobitarna. Man måste gömma allt ätbart för den lilla, matintresse har hon så det räcker och blir över. 

 

 

Idag fick Aryah sitt första spår och hon snappade upp det fint, var lite väl ivrig i början men höll sig inom ramarna. Jag som inte kan speciellt mycket om spår tyckte att hon skötte sig riktigt bra för att vara första spåret, andra kanske tycker annorlunda. Izor fick också ett spår, ett längre med gristunga. Han missade flera bitar, fick vittring av någonting annat så att han blev distraherad, tog upp spåret fint igen och tog sig till slutet väldigt fint. När vi kom till de sista metrarna var han otroligt noggrann med nosen tryckt mot gräset. Väldigt nöjd med hans insats med tanke på att vi inte spårat på över 1 år.

 

Det har varit en lugn och mysig dag. Ute har det blixtrat, åskat och ösregnat men det har inte hindra oss från spårandet. Aryah protesterade rejält när vi skulle ut till fotbollsplanen för att spåra och efter det fick jag släpa ut henne på sina kissvändor då hon inte vela blöta ner tassarna. Lite fin i kanten den där Aryah. Närå, förstår henne. Blev blöt om fötterna jag också och det var inte speciellt mysigt.

 

Vi träffade Linnéa och Kepler i hundrastgården vid lunchtid. Hundarna sprang och Aryah vågade ta mer plats och smått jaga Kepler men när han vände sig om för att jaga henne sprang hon hela vägen till mig och la sig under mina ben när jag satt på huk och fotograferade. Så fort han tittade bort var hon framme igen. Haha.

 

Efter lekstunden gick vi hem och Izor fick sig en hundisglass som låg i frysen då jag behövde göra mer plats för färskfodret som kom i samma veva.  Har plockat och fixat i lägenheten, tänt ljus och gjort det mysigt. Hundarna har även idag fått en välförtjänt vilodag. I skrivande stund öser regnet ner och jag letar för fullt efter ett regntäcke till Izor. Jag är inte ute efter vilket täcke som helst utan ett grönt Hurtta regntäcke i storlek 60. Så vet någon att de har ett sånt liggandes hemma så lämna en kommentar! 

 

Nu ska jag fortsätta fixa bilder från dagen. Det har blivit en hel del fotograferande idag. 

Vi åkte till stan vid halv 1 tiden, mötte upp Cornelia och Walle och gick in på Gävleborgs zoo där C skulle köpa träningsgodis till W. Sen promenerade vi till bollan och hoppade in i träningen. Hundarna skötte sig otroligt bra. Aryah knöt jag fast i ett träd och hon låg där så lugn så, Hon var fokuserad på mig och inte speciellt intresserad av de andra hundarna. Det var någon bjäbbig liten som gjorde konstanta utfall och skällde på alla hundar som Aryah tyckte skulle skällas lite på men hon släppte det lika fort. 

 

När dagens aktivitet var slut gick vi ner på stan där det var poliser och avspärrningar mitt på torget, då var det valgrejs på gång och SD höll tal. vi passade på att stanna till i folkmassan och lilla A la sig och sov, grabbarna var bra trötta dom också men höll sig vakna. Vi gick en sväng till Gävleborgs igen innan vi rörde oss hemåt för att laga skåpstädarmat. Det blev stekta nudlar med grönsaker. Hur gott som helst, och morotskaka till efterrätt. 

 

Efter några timmar åkte Cornelia hem och jag och Aryah har tränat lite. Nu sover båda hundarna, Aryah på soffan som vanligt och Izor ligger på golvet intill henne. Jag ska tränga mig ner i soffan med lilla A och titta på Simpsons. 

Imorgon blir det nog en vilodag för oss. Vi får se!

 

Igår kväll var vi ute rätt länge och jag passade på att ta med mig kameran ut och fotografera lite. Hundarna hade det jätteroligt ute på fotbollsplanen med sina leksaker och jag njöt av lugnet. Vi var ute i 1,5 timme innan vi gick hem igen då Aryah blev trött. Det är inte lätt att vara liten när man vill leka och busa hela tiden. När vi kom in upptäckte jag A's första fästing som satt på insidan av låret. Kan säga er att det inte var lätt att plocka bort den när lilla valpen inte vela ligga still för 5 öre. Jag passade även på att klippa hennes små klor och sen hade vi det bara mysigt här hemma.

 

 

Pappa och jag tog hundarna på en långpromenad till T-udden där dom fick simma. Aryah fegade ur och stod och skällde på land medan Izor och jag plaskade omkring. Till slut tog hon några steg, simmade lite och for upp på land fort som sjutton och tittade på oss. Izor simmade på ordentligt och länge. Efter det gick vi hemåt. Båda var lösa en bra bit. Izor fixade 4 hundmöten och Aryah charmade flera personer längst vägen.

 

Köpte med mig kinamat hem och sen har hundarna sovit konstant. Fram tills nu. Aryah sjöng en melodi att hon var kissnödig så det var bara att plocka upp henne och skynda sig ut. Nu ligger Fluff och hon på golvet och leker ihop.

 

Ska gå ut med dom om en stund och köra lite lydnad med Izor. Lillen kanske får sig ett pass hon också. Då blir dom nog nöjda och glada.

 

 

Igår mötte vi upp D och gick till Testeboån för att låta hundarna svalka sig i värmen. Väl på plats hoppade Izor i som vanligt efter sin boll och Aryah stod på strandkanten och krafsade i vattnet. Bestämde mig för att gå ut en bit i vattnet för att få bättre bilder och vad händer då? lillpluttan följde med och poff sa det och hon simmade. Blev så förvånad, trodde inte alls att hon skulle simma idag men tänk så fel man han ha. 

 

Efter några kortare simturer så valde A att stanna på land och gosa in sig hos en kvinna som solade. Izor simmade på fint och några timmar senare valde vi att bege oss hemåt då lillan var väldigt trött. Gick med hundarna till Öster och tog bussen därifrån. När vi kom in i Öster var det några barn som vela hälsa på hundarna och jag sa att det var okej så länge de enbart klappade Aryah. Hon hoppade upp i knät på dom, pussade dom i ansiktet och la sig på rygg. Izor vela bara gå vidare då det var så tråkigt att stå stilla. 

 

På bussen somnade liten väldigt fort och när vi kom hem fick hon sova ut ordentligt innan batterierna var laddade på nytt. Izor och Aryah går jättebra ihop. Izor har lärt sig att han måste leka lugnt med Aryah som bara är en liten bebis. Vilket går jättebra, trots att man ser på Izor att han vill busa ordentligt.

 

Igår blev Ayah hela 9 veckor. Tiden går fort. Hon har blivit stor och tung. Benen har vuxit med raketfart på henne. Även svart päls har kommit längst ryggen. Spännande att se hur hon kommer se ut när hon blir äldre. Hon var nougatfärgad ungefär när jag fick hem henne men nu blir hon bara mörkare och mörkare.

 

Izor är helt återställd från olyckan vilket är otroligt skönt och en enorm lättnad för mig. Har varit så orolig för honom att jag nästan tuppat av. Så igår kväll fick han göra det han älskar mest, att springa! Han har haft koppeltvång i över en vecka men igår tyckte jag att han var så pass bra att han förtjänade att springa av sig och han visade inga tecken på hälta eller smärta.

 

Idag är det på tok för varmt igen, har isglass till hundarna i frysen som dom ska få snart. Sen ska jag lägga mig och läsa lite.

Värmen fortsätter över landet och det är för varmt för att vistas ute i längre stunder. Så jag och hundarna håller oss inne i våran svala lägenhet. Båda två ligger och sover efter lite bus utomhus. Senare ikväll ska jag ta dom båda på ett varsitt träningspass. Det blir väldigt enkla övningar för Aryah och Izor och jag ska finslipa på lydnaden.

 

Mår otroligt mycket bättre nu efter att ha varit sjuk i över en vecka, har inte ens kunnat gå utanför dörren utan att ha blivit illamående och yr. Men nu är jag äntligen tillbaka igen.