Lånad bild från GoodDog Sverige & GoodDog

Det här med att släppa fram sina hundar kors och tvärs är någonting jag är strikt emot. Izor får inte hälsa på några hundar i koppel, inte ens hans hundkompisar just för att han ska vara lugn och sansad när vi träffar hans kompisar. Visst blir han alldeles till sig när vi träffar folk men det är inte hundarna han bryr sig om utan ägarna.

 

Izor och jag har som ni vet hundmötesproblematik. Och när folk som kommer emot oss frågar om hundarna får hälsa hinner jag inte säga Nej förrän deras hund är framme vid min.

Tack och lov har det inte hänt något allvarligt utan bara att Izor känt sig trängd + hans kaxighet skapat en osäker energi i luften som slutar med att han säger ifrån. Sen har Izor väldigt svårt för att känna sig trygg med kopplet på sig och folk som jag förklarat detta för förstår inte det. "Han är ju så pigg och glad, se vad glad han är över att få träffa min Bettan" - Ja, Izor blir jätte glad när han träffar sina hundkompisar LÖS. Det är den stora skillnaden. Han leker jätte fint med sina kompisar, är duktig på att läsa av dem, tigger aldrig bråk men är en riktig retsticka och är en pigg och glad 3 åring. Alla våra hundvänner vet om att de inte får släppa fram sina hundar till Izor, hur bra dem än går ihop. (Undantag med Sabinas hundar Smilla och Arach som Izor känt och blivit "uppfostrad" av sen han var 11 månader). Izor kan bli så glad när han ser sina hundkompisar att det slår slint i huvudet på honom och han bara exploderar och 1000 olika känslor kommer med en gång. Oftast slutar det i att han skriker rätt ut och hoppar upp i luften.

 

Nu blev det en mindre roman men jag tycker att bilden var så bra. För det finns tyvärr, allt för många som släpper fram sina hundar kors och tvärs och tänk vad som kan hända de hundarna om de har otur.

 

Nu ska jag gosa med mig tervpojke, glad alla hjärtans dag allihopa!