Läser några hundbloggar på nätet när lusten finns och blir så förvånad över folks syn på saker och ting. Exempelvis läste jag en blogg tidigare idag som fick mig att rynka på ögonbrynet. Personen i fråga tycker inte att det är okej att äga hund och samtidigt få hjälp av sina närmaste, dvs sina föräldrar i hundägandet. Det tycker jag är lite konstigt, hade jag haft barn som fått sin egna hund hade jag självklart stöttat barnet i hundägandet och varit snäll att någon gång kanske betala ex för ett halsband som barnet länge sparat till. Betyder det att de är fel att låta "mitt" barn som kanske bor hemma eller ensam med sämre ekonomi äga en hund? Måste man alltid ge tillbaka om någon skänkt något åt personen?
Jag kan ta mig själv som ett exempel, jag bor i en stor fin lägenhet med mina två hundar, jag står för alla mina kostnader för mig, hemmet och hundarna. Då och då handlar mina föräldrar någonting extra gott till de fyrbenta. Står jag i skuld hos dom för det när jag inte bett dom köpa det? Ibland blir mina föräldrar rent av irriterade om jag tackar nej då de Vill bjuda. Är det fel då att jag som inte har något jobb, är sjukskriven, har föräldrar som lever på minimum lönen ska få äga en hund och ta emot saker av mina föräldrar?
Sen förstår jag mig inte på denna bloggare. H*n skriver om Mig, så jag förstår inte riktigt varför h*n inte bara tar detta snack via ett PM. Jag har mina två hundar försäkrade till maxbeloppet, Izor är försäkrad till 50 000 kr och Aryah till 75 000 kr. Aryah köpte jag för 13 000 kr och Izor för 6000 kr. Enbart kostnaderna för hundarna har jag stått för själv. Det första året stod min pappa på Izors försäkring men den står jag på sen två år tillbaka. Izors försäkringsbelopp kommer även höjas till 75 000 kr när det är dags att förnya den. Jag vet att jag aldrig kommer behöva stå utan pengar, skulle det krisa så hjälper min familj mig. Än så länge har de inte behövt göra det på 19 år. Sen nämner personen att man inte vill bli vuxen om man inte tar tag i att jobba. Men som både personen vet och ni bloggläsare vet är jag sjukskriven sen 3 år tillbaka och sjukskriven blir man inte för att man har ont i ett knä eller en tå. Att vara sjukskriven är ingen dans på rosor. Jag känner mig dagligen rastlös och ensam. Mina vänner pluggar eller arbetar på dagarna så jag försöker att göra det bästa av situationen.
En till sak jag reagerade på är att h*n påstår att jag klagar på att Izor skulle vara jobbig men ändå köper mig en till hund. För det första förstår jag inte varför denna person lägger ner så oerhört mycket tid och energi på att skriva om mig och mitt hundägarskap. Att jag tycker Izor är jobbig stämmer, men varför ska jag inte kunna äga en till hund för det? det är väl upp till mig att besluta hur många hundar jag vill ha, ingen annans. Det tog mig 2,5 år innan jag skaffade mig Aryah. Jag köper inte djur på impulsivitet. Jag planerar mina köp noggrant. Det spelar ingen roll om det gäller ett klädesplagg eller en hund. Jag väger för och nackdelar, gör tankekartor m.m och jag kände att det var dags. Att jag äntligen skulle få köpa min valp, och så blev det.
Mina föräldrar har aldrig varit emot mitt hundköp, däremot var de inte speciellt glada över mitt beslut då de trodde att två hundar skulle bli väldigt mycket. Men bara efter ett dygn när Aryah kommit hem så har de varit fast. Hon får lika mycket kärlek och gos av mina föräldrar som Izor får och idag kan de inte tänka sig ett liv utan Aryah med i bilden.
H*n nämner även att h*n känner några vars föräldrar står för deras hund/hundars kostnad. Och jag kan säga till dig *****. Mina föräldrar står varken för mat, försäkring, leksaker, koppel, pälsprodukter, veterinärbesök eller resor. Jag står för allt de behöver, sen om mina föräldrar vill köpa någonting personligt till hundarna säger jag inte nej till dom. Vill dom köpa någonting så är det upp till dom.
Om du ***** har någonting mer att skriva om mig, hur elak jag är mot mina hundar. Att jag misshandlar Izor, att jag vanvårdar valpen, inte ger dom mat eller vatten. Ta gärna och kontakta mig istället för att skriva runt till mina uppfödare samt folk i deras kretsar då det faktiskt inte rör dom.
