Efter en paus så har Izor och jag börjat komma igång med vardagen. Vi är ute mycket mer och vårat band blir bara starkare och starkare. Promenaderna har börjat bli roligare, förr var det förjävligt på ren svenska att gå ut med honom. Jag avskyr drag i koppel och jag vet inte hur sjutton jag ska få bort dragandet heller. Jag har prövat att kalla in honom, stanna och vänta tills han kommer osv. Men men, allt går inte att lösa på en dag. Vi tar en sak i taget och det som ligger i fokus är hundmötesträningen. Vi har gjort jätte stora framsteg och jag känner själv att jag är mer stabil vid möten och lyckas hålla kontrollen.

 

Idag stötte vi på en hel del hundar, han började skälla på en Dobermann som skällde och drog mot oss men efter någon minut fick jag honom att sätta sig ner och koppla bort hunden. Vi blev även vilt överraskade av två Finska lapphundar på en balkong som började skälla och då minsann gick terven igång och skällde. När jag tillslut fick kontakt med honom släppte han allt och lyssnade på mig. Trots våra motgångar så vet jag att vi kommer att fixa hundmöten så smårningom.

 

Mamma och jag tog i alla fall en gemensam promenad till naturreservatet där vi kastade boll till Izor, folk och hundar passerade fältet vi var på men Izor brydde sig inte ett dugg om dem. Otroligt skönt det i alla fall. Vi var på fältet i över 1,5 timme och gick hem när Fluff verkligen blivit trött. Nu ligger han under köksbordet och sover, jag ska ta itur och städa lägenheten. Usch, finns inget värre än ett stökigt hem.