Dom i klassen hade i uppdrag att hålla 2 lektioner var för resten av klassen. (Eftersom jag går efter ett speciellt schema gäller det inte mig). Alla var jätte duktiga och jag ger dem ett stort + i kanten för deras jobb. Jag vet att jag skulle falla ihop av nervositet när det väl gällde.

 

Vi började med lite slalom mellan bena, eftersom Izor redan kan det sen förr var det ingen match för oss. Däremot var det flera andra som fick tänka en gång extra hur dom skulle lära sin hund att göra rätt eftersom prat var förbjudet. Hunden skulle bjuda på det själv. Jag kan erkänna att Izor var väldigt mycket uppe bland molnen när vi kom till klubben och det tog en liten stund innan han varvade ner och kunde fokusera på mig. Sen gick vi över till slalom mellan agilitypinnar. Det gick sisådär faktiskt. När Izor fick syn på agility hindrerna kunde han inte hålla sig och sprang i tunnlar och höll på. Men vi jobbade på när det kom till slalomet. Eftersom Izor tar 12 pinnar utan problem (förutom när han ska slarva, morr) så bad jag om hjälp (har nämnt det i bloggen förr) då jag vill ha mer krut i honom i slalomet och att han jobbar mer självständigt där och inte söker kontakt med mig hela tiden då det tar en himla massa tid. Så medan jag, Emma (som höll just den lektionen) och våran hundlärare bollade tankar så plockade vi bort en del av hindret så vi bara hade 4 pinnar och kastade iväg en leksak som han fick ta när han klarat slalomet utan att kolla på mig konstant. Det gick väldigt fort ska jag säga er, det blev mycket slarv i början, han visste vad han skulle göra men hoppade över en pinne då han var så extremt taggad på att ta sin leksak men sen såg det riktigt fint ut och vi fortsatte träna på det senare samma dag.

 

Senare körde vi uppletande och vid första släppningen yrade Izor omkring som en höna innan han hittade leksaken men vid andra släppningen var han fullt fokuserad, hämtade leksaken och ojoj vad jag tjoade och hade mig. Vid 3 släppningen var det raketfart ut för att hitta leksaken. Märks att vi även halkat efter i uppletandet väldigt mycket, när vi tränade som mest var han fokuserad till 100, nu presterade han inte alls lika bra. Men det är inte heller så jätte konstigt då vi körde massa olika övningar på en och samma dag.

 

Efter det körde vi en kontaktövning som kallas för Hissen. Verkligen en toppenövning och där såg jag och även mina klasskamrater vilket jobb jag har gjort med Izor. Han satt och hade kontakt med mig trots att vi stod ihop trängda med andra hundägare och hundar (även hundar han aldrig hälsat på förr). Inte ett morr, inte en osäker blick, han var så trygg och fokuserad på sitt arbete att han totalstruntade i de andra hundarna. Den övningen var helt klart min favorit.

 

Därefter körde vi lite markering och första gången fattade Izor ingenting då jag fick hjärnsläpp och inte kom på något kommando att ge honom så jag sa "sök", dum jag är kom jag på sen att vi använder det ordet vid just sök! så han började leta och leta. Andra gången släppte jag honom bara och när han tittade på leksaken som låg gömd, fick han den. Vi tittade på när de andra körde och såg hur olika hundar jobbar. Det var 2 tervar, en aussie, en blandras, en fralla och en släthårig foxterrier. Det var även spännande att se hur tervarna jobbade då de jobbade helt olika.

 

Sist körde vi lite dog parkour och det gick jätte bra för oss, Izor balanserade på en spetsig sten och jag fick jätte mycket beröm för jobbet jag gjort med honom. Han har verkligen fått bra balans och bra självförtroende. Är så jäkla stolt över honom.

 

Det jag är mest stolt över är hur han har utvecklats bland andra hundar, han bryr sig inte längre när vi jobbar och någon hund kanske rusar förbi oss eller om någon skäller. Han är så fokuserad på arbetet. Jag är stolt över mig själv, att jag inte gav upp hoppet om Izor för många gånger jag tänkt så. Har skrivit till min underbara uppfödare medan jag störtbölat och sagt att Izor är omöjlig. Att jag inte orkar med honom. Fy sjutton vad jag slitit och jobbat med den här hunden och nu får jag se resultaten och det gör mig så himla glad. Hur många gånger jag tänker att "han får det nog bättre hos någon annan" så kommer jag aldrig att omplacera Izor. Åhnej, Izor är en pärla. Ett guldkorn. Det säger jag inte bara för att han är min hund för i mina ögon är han ju världens bästa hund.

 

Det märks verkligen att han har mognat mentalt, han är en trygg och stabil hund (med dåliga vanor)... Men det jobbar vi bort succesivt. Jag ska kolla om det är några roliga läger eller något som inte kostar multum som vi kan gå i nu i sommar. Vore så himla kul.

 

Sen så har jag och en person (säger inga namn) lite planer för Mr Fluff, det får ni reda på vad när det närmar sig. Jätte spännande!!

 

Nu ska jag röja undan lite i lägenheten då det ser ut som ett bombnedslag här. Ha det gött allihopa och sluta vara rädda för att kommentera i bloggen. Det är bara roligt att få kommentarer, det motiverar mig att fortsätta blogga!