Det här med ensamhetsträning har varit ett stort ämne för oss. I över 4 månaders tid har jag jobbat på att få Izor trygg och lugn i lägenheten. Det går inte att bo i lägenhet med en skällande hund! Flera gånger har jag tänkt "Jag kanske borde omplacera honom då det här inte fungerar" men skam den som ger sig. Vi har tränat korta stunder, längre stunder osv. Och tack och lov har det gett resultat. Igår var han hemma själv i en timme utan skall eller tendenser till att yla. Idag var han knäpptyst när jag var nere i tvättstugan. Jag lämnade mobilen hemma och spelade in Izor medan jag var borta och jag hörde bara lite små gnäll och sen var han tyst. Andra gången jag gick ner var jag där en längre stund och vet ni vad? inte ett ljud! Hörde inga tassar mot golvet så det betyder att han till och med lagt sig ner trots att jag var borta.

 

Jag är så himla glad, vi har haft ett rent helvete att inte kunna lämna Izor. När jag bodde hemma hos mamma klagade grannarna på att han hade skällt i 4 timmar konstant när vi var tvungna att gå på ett ärende båda två. och idag står vi här. Mina tankar om framtiden såg mörka ut, jag trodde aldrig att jag riktigt skulle kunna planera min framtid men nu är mina framtidsplaner inte långt borta. Jag som drömt om detta så länge, snart kanske mina planer går i uppfyllelse?

 

Jag ska aldrig säga aldrig mer. Ingenting är omöjligt. Det kan ta tid men saker och ting löser sig tids nog. ♥

 

Nu är tvätten klar, jag ska plocka undan lite här i vardagsrummet och sen ska Izor och jag traska ut på långpromenad. Hoppas ni får en trevlig fredag.