Det många inte vet är att belgaren består av 4 varianten. Malinois, Laekenois, Groenendal och Tervueren.

Rasen härstammar från Belgien där den användes till en början som vallhund, idag är det en brukshund som håller i de flesta grenar och även i tjänst. 

 

Det som skiljer de 4 varianterna åt är rätt självklara, mallen är korthårig och avlas inte lika hårt på utseende utan mer på hållbara bra hundar som ska hålla i tjänst/bruks, men även inom malleaveln avlas det på utställningsvarianter. 

 

Lakken är strävhårig och jag personligen ser ingen koppling mellan den varianten och de övriga. Varianten är inte lika stor i Sverige som den är i andra länder. Avelsbasen är liten och många har fått uppfattningen att lakken är "kass". 

 

Groenendalen är belgarnas svarta skönhet. Den är inte lika vanlig som den röda varianten, Tervueren. men de finns och de individer jag har träffat på har varit jätte härliga hundar. Många får intrycket att grönisen är dålig mentalt men att dra alla över en kant är att gå till överdrift. Jag har träffat på väldigt fina grönisar, trevliga och sociala hundar. 

 

Sist men inte minst har vi Tervueren, den näst vanligaste av de 4 varianterna. Terven ska vara långhårig och finns i färgen Red fawn och Grey fawn. Dvs, röd och grå. Varianten har vuxit enormt under de senaste åren och det har inte bara bidragit med gott utan det har föds fler och fler instabila individer. Det är såklart jätte tråkigt och därför tycker jag att det är extremt viktigt att vara noggran med uppfödare. 

 

Det alla varanterna har gemensamt är att det är väldigt vaksamma, framåt, har stor vaktinstinkt och är reservera mot främlingar. Många drar slutsatsen att belgare är rädda men det är helt fel, de har inget större intresse av främmande människor. Men de människor som fått bekanta sig med en belgare kommer att bli älskad till 1oo%. De har otroligt mycket att ge, de är väldigt glada, roliga, knäppa.

 

Man kan beskriva belgaren som clowner. Man har alltid roligt med en belgare.

Det är svårt att förklara med ord men jag skulle inte rekomendera en belgare till en nybörjare eller till någon som inte vet vad den ger sig in på. Har man en stökig belgare är det inte roligt! Men däremot om man kan fostra och jobba med sin hund får man en vän som aldrig lämnar ens sida. Det är svårt att säga vem som passar att äga en belgare. Det är så speciella hundar. 

 

De kräven en hel del fysisk och psykisk motion, men sen blir även hunden vad man gör den till. Om vi tar min Izor som ett exempel, jag är både fysiskt och psykiskt sjuk och jag vet att det kan dyka upp dagar då jag absolut inte kan aktivera honom mer än att erbjuda korta promenader. Så han har anpassat sig väldigt bra och jag har gjort mitt bästa för att anpassa mig efter honom. Jag vill inte ha en hund som äter upp lägenheten när jag gått ut eller en hund som klättrar på väggarna för att den inte blir aktiverad.

 

Det som är så bra med Izor är att han har en tydlig av och på knapp, ibland måste man lära hundarna att ta det lugnt. Jag minns när Izor var yngre var han omöjlig att ha still. Idag kan han ta det lugnt i 3 dagar utan problem. 

Visst blir han uttråkad men han står ut. För han vet att han kommer att få göra saker.

 

Nå, vad mer kan jag säga? jag är lite småseg nu. Ni får gärna komentera om jag har missat någonting!