Nu kommer ett sånt där supertråkigt inlägg som ingen egentligen vill läsa eller skriva om. Men känner att jag måste få skriva av mig.

 

Jag mår något fruktansvärt dåligt över mina älskade små kaniner som bara sitter ute på våran balkong. Jag har inte ork att pyssla med dem, de går inte att ha dem inne då de är väldigt rädda för Izor. (Hanen kan sitta brevid Iz en kortare stund) men honan blir så stressad att hon stressar upp hanen. 

 

Jag har haft annonser ute på dem i över ett helt år, men ingen nappar. Folk skriver att de så gärna hade velat ta dem om de fick, jag avskyr sånna komentarer då jag varje gång får ett litet hopp om att mina små bebisar kommer att få komma till ett mycket bättre ställe (tillfälligt).  Men nejdå.

 

Och varför får de ingen fodervärd? det finns ju så många sötare små kaninungar att välja på istället. Vem vill ha en 3  prig kastrerad hane samt en 7 årig hona som är väldigt revirbenägen?

 

Det här tar så jäkla mycket på mina krafter, jag vill att de kommer till samma ställe och få fortsätta bo ihop då de funkar bra tillsammans och om det nu skulle vara så att fodervärdarna inte skulle klicka med kaninerna är risken stor att de inte går att sätta ihop igen. 

 

många tankar i huvudet snurrar på mig just nu, det som ekar mest i huvudet är avlivning. Det är seriöst det sisa jag vill mina djur men det känns helt meningslöst att sitta och annonsera ut dem överallt i landet utan det minsta napp medan mina belgiska harar fick fodervärdar inom 3-7 dagar. Varför? de är mycket vackrare såklart.