Mycket tankar...
Sen så är Iz inte sitt vanliga jag, han är deppig och väldigt skygg av sig i jämförelse med hur han brukar vara. Har han inte tratten på sig och om man ropar på honom så kryper han ihop till en boll och drar bak öronen och har svansen mellan bena. När han väl kommer till en så slänger han sig på golvet när han kommit fram till än, vet inte om det beror på att det kliar eller vad det kan vara. Tycker att det är fruktansvärt sorligt men jag måste hindra mig själv varje gång för att tycka synd om honom.
När vi är ute så går svansen, men så fort det börjar klia i såret så åker svansen mellan bena på honom och han sätter sig ner och ger mig en sorgsen blick.
Fan, han inte detta vara över nu. Så Iz slipper gå med tratt och ha ont. Så han slipper plågas med att det kliar nå fruktansvärt. Älskde hund.
Tror att jag har glömt att nämna detta i bloggen, när vi lämnade Izor på veterinärkliniken så skulle vi ta en vikt på honom innan. 17,8kg. Allvarligt, hur kan han tappa så många kilon på så kort tid? Jag kör inte nå mycket med honom. Han äter med god aptit, (faktum så får han ca 300-400g mat om dagen istället för 200g som han ska äta) just för att han är så smal. Jag ska byta till extra aktiv istället för aktiv som jag har nu om det inte blir någon skillnad. Veterinärerna tror att han kommer att gå upp lite av kastreringen så jag vill inte byta till extra aktiv nu.
Han är bara skinn och ben, varenda ben känns på honom, det gör ont i mig att se honom så smal. Men jag förstår inte vad som är felet... Om någon har tips på hur man kan få upp en hund några kilo så lämna en komentar här på bloggen.
För övrigt så läker såret fint, det är inte irriterat, svullet eller så. Det varar inte heller, skönt.
Lillan har med att hålla bra vikt, speciellt sommartid:/
Jag tror att det kan vara så att hunden känner sig extra "svag" med tratten, han vill inte riskera att hota någon i flocken då han vet att han är i ett dåligt läge och inte kan försvara sig. Därav hans överdrivet undergivna beteende. När tratten åker av så blir han nog sitt vanliga jag rätt snart igen :). Se till att få upp hans självförtroende med lite lätta övningar som han klarar utan problem.
Hej,
Det var synd att läsa om att Izor inte mår så bra, kanske det tar sin tid att bli bättre. Jag kan minnas den tid när våran belgis blev opererad, det var en lite större operation för en tik. Jag tänkte skriva några rader om det kan bli till någon hjälp. Jag kokade gröt åt våran belgis, kallas yrjölä-gröt (kanske du vet) och det är rätt vanligt att folk ger det till sina hundar i Finland. Här kommer receptet.
1 dl ris
1 dl krossade korngryn
1 dl hirs
1 dl bovete
1 tsk havssalt
2 l vatten
400-600 gr köttfärs
2-4 dl morötter.
Lägg alla gryn i blöt minst 12 timmar (blötläggnings vattnet skall användas vid gräddningen). Blanda alla ingredienser i en stor ungsform och grädda 1,5-2 timmar i 175 grader.
Kan använda rå kött i gröten eller koka den om du vill. Tillsätt 1 msk Solrosolja till varje gröt portion.
Egen gjord mat är ju väldigt bra i och med att den inte är lika steril som torrfoder och förbättrar även bakteriefloran i magen och tarmarna.
Jag tror att belggarna är kanske lite kräsna hundar. Vi använde Jan Fennels metod när vi matade våran hund, vi läste om den i hennes bok ”Förstå din hund ”. Och det hjälpte för henne, hon började äta bättre. Jag vet inte om Izor har dåligt matlust, äter han allt vad du bjuder varje gång ? Tina vägde 22-23 kg, och jag tycker att det var ganska lämpligt...hon var ganska stor för att vara tik, alla trodde att hon var hane.
Hoppas Izor är snart sin vanliga prins igen. Ha det så bra...
Med vänlig hälsning,
Anita
