Nu är Lisa överskrien på mig och bor här för evigt.

Den lilla hunden har jag gått ut med sen hon var åtta veckor gammal och nu blir hon 9 år i januari. Det plingade på dörren igår och en man berättade att ägaren inte finns mer i sin bostad (hon är en gammal dam) och att Lisa är på hunpensionat. Eftersom jag står som andra ägare på hennes pass på fick de tag i mitt nummer och adress.

Självklart skulle Lisa flytta hit men senare på kvällen blev det ett h*lvetes bråk här hemma ang det, det slutade med att pappa gav sig. Efter att jag förklarat noggrant hur mycket hon betyder för mig.

Så för en liten stund sen kom de och lämnade henne, hon var nybadad, hade fått tassarna trimmade och klorna klippta. Hon stank inte skit och cigarettrök och hon ser mycket gladare ut på ögonen.

Det är tur att Lisa och Izor känner varandra så bra, hon var den första hunden Izor fick hälsa på när han flyttade hem till mig. Och han har sån står respekt för henne! Minsta morr från hennes sida så backar han.

Hon är en riktigt cool hund, hon tar allt med ro, hon kan lägga sig ner och vila i världens kaos ute på gator och har underbar mentalitet.

Jag är glad för min och Izors skull att Lisa är här hos oss nu, och sänder många tankar till Anna som ägaren hette, det måste vara jobbigt för henne att vara helt ensam utan Lisa.

Jag hoppas att jag inom snart framtid får veta vart hon befinner sig så att jag kan åka och hälsa på henne.

Nu när Lisa är min hund så ska hon bantas, hon är alldells för övervikig, vi kommer att ta det försiktigt i början och nu nr hon varit på pensionatet så har hon efter en dags matvägran ätit torrfoder. 

Jag vet inte hur bra det är att ge färskfoder till en så pass överviktig hund... Någon som vet?