Hana ligger och sover och jag vaknade för några timmar sedan och tänkte att jag skulle skriva ett blogginlägg nu när jag har tid över. En läsare vela hemskt gärna läsa om hur Izor kom in i mitt liv, så här kommer inlägget.

 

--

 

I slutet av december 2011 började jag ta kontakt med min pappa efter ett halvårs uppehåll, (går inte in på varför), vi pratade och vi sågs ett flertal gånger innan jag beslutade mig för att flytta hem igen. Efter jul och nyår minns jag att jag suttit i soffan i vardagsrummet och min far kom och satte sig i en fotölj bredvid. Han började prata om skolan och min hälsa. Mitt i allt hörde jag "- Jo, vi har pratat lite här hemma och vi vet hur mycket hundar betyder för dig och är det så att en hund kan hjälpa dig att bli bättre så ska du ha en".

 

Jag bara gapade, trodde det var en lögn. Men jag hade fel, han menade det! Pratade med min syster och hon sa att pappa talade sanning. Jag har kanske inte haft en jätte rolig barndom men det som gjorde varje dag värdefull var när jag fick umgås med hundar. Lilla papillonen Lisa som jag skrivit om i bloggen kom in i mitt liv när hon var 8 veckor. Jag var hemma hos henne nästan varje dag. Och mina föräldrar såg att jag mådde bättre när jag fick vara nära den lilla hunden. 

 

Så jag kastade mig framför datorn och hittade några annonser på blocket och på afbv. Tanken var att jag skulle boka en valp till den kommande sommaren men insåg att det inte skulle gå då valpen skulle vara för ung när jag började skolan för att få följa med. 

 

Letade vidare och till slut hittade jag en annons på en ung tervueren hane och mitt hjärta skrek "det är den här hunden". Ropade på min syster och pappa så de skulle kolla på annonsen och även de tyckte att den hunden lät bra. Så jag kontaktade ägaren och vi hade mailkontakt i nästan en månad innan jag fick svaret att jag skulle få köpa honom. 

 

Jag trodde inte att det var sant, Jag skulle få köpa den hunden! Pappa tog ledigt från jobbet så att vi kunde åka till Boden (platsen vi skulle mötas på) för att hämta hem min första egna hund.

 

När vi äntligen var framme i Boden tog det några timmar innan P & B kom, men när de rullade in med bilen på parkeringen gick mitt hjärta dubbelt så fort. Vi hälsade på varandra och pratade lite innan B öppnade bildörren och en liten, liten ljus tervkille tittade ut. Han var så vacker, jag sa gång på gång till P att han var vacker. Efter några timmar sa hon till mig. - Nå, vad tycker du? svaret var självklart, han skulle med oss hem!