Igår hade jag och Sabina många bra diskussioner där vi pratade om allt som rör hundvärlden. Ett ämne vi ramlade in i var mentalbeskrivning.

 

Varför är det så stor hysteri kring att man ska genomföra ett MH på sin hund när den just fyllt 18 månader. Är det en statusgrej att ens hund genomfört testet eller vad är meningen. Jag är väl medveten om att många gör MH just för att få veta hur hunden beter sig i olika situationer samt hur den agerar. Men varför ska man slänga sig framför dataskärmen och klicka in ett MH så fort hunden fyllt 18 månader. (har glömt om det är 12 månader ellr 18 haha)

 

När folk får höra att min brukshund inte har genomfört ett MH än och han snart ska fylla 3 år blir de chockade. Frågorna kommer "varför" "det är för sent nu" "man måste göra mh med brukshundar"

 

Nej det måste man absolut inte. jag har hört skräckexemplar där folk inte lyssnat på mina eller andras ord när man sagt till personen "hej, du kanske skulle vänta lit med ett mh" men sen är vi där igen. Hunden har fyllt "mh-myndig" och personen bokar ett MH utan att ens kunna läsa av sin hund i olika situationer (eller kanske inte acceptera att hunden är som den är) ett exemplar är när domaren efter 3 momentet själv avbryter testet och hunden blev jätte osäker efter testet. 

 

Då undrar jag, hur tänker personer som inte ens kan läsa av sin egen hund anmäla den till ett test där hunden inte får ta hjälp av sin ägare. Att ägaren själv inte ser att hunden håller på att kollapsa av stress/oro. 

 

Finns hundar som alltid varit trygga i sig själv men som blir välidg otrygga efter testet.

jag menar självklart inte att man ska skippa MH. Jag tänker låta min hund genomföra ett MH prov, men hur viktigt är det för oss egentligen.

 

Ja, jag vill tävla i brukset men vi är långt ifrån startklara. Min hund är krypt så han kan inte gå i avel dessutom är han kastrerad. 

 

Det första året som Izor bodde hemma hos mig var jag ute och kollade efter MH varje dag. Men idag har jag tänkt om. Mycet tack vare min uppfödare. Ett MH är såklart bra att ha på sin hund men i mitt fall är det viktigare med en stark och säker relation. Hundmötesproblematiken är prio nr 1. Sen kommer hantering av främmanede människor. Han accepterar de flesta som vill klappa honom men jag ska kunna ed handen på hjärtat kunna säga att min hund kan hälsa på främmande folk utan att han blir otrygg. Rasen jag har är reserverad mot främlingar men pga en incident som hände för 2 år sedan har han svårt att nya människor klänger på honom.