Boxträning och Cesar Millan
Dagen började med att Iz och jag klev på bussen efter att jag rastat honom på morgonen. Bussen var fullproppad med pensionärer samt ungdommar som skulle till skolan. Självklart va det folk som skulle hälsa på Izor och när jag sa åt dem att de inte fick hälsa bytte de metod och började gulligull prata med honom.
Jag sa åt Izor att lägga sig ner och berömde honom när han inte visade intresse för människorna som lockade på honom. När vi kom till skolan så pratade och disskuterade vi, Izor la sig till rätta under bordet och sov. Sedan var det dags för hundträning.
Jag valde att träna Izor att sitta i hundstallet då det är en självklarhet för mig att han ska kunna sitta där när jag inte kan ha honom runt mig i skolan. Passet var ca 30 min och vi kom så långt att jag kunde stå i boxen och han höll sig lugn. Vi har en lång väg kvar men någonstans måste man börja!
Efter passet blev det Cesar Millan som var på schemat. Vi tittade på 3 youtubeklipp och disskuterade hur Vi skulle kunnat göra istället för att använda oss av de metoder han anväde sig av. Vi kollade noggrant på klippen och såg saker som man annars inte ser i vanliga fall om man slår på honom på tv:n. Det gjorde ont i magen när jag såg klippen och frös då jag tyckte att det var otäckt.
Jag säger inte att Cesar är en dålig hundtränare men jag kan inte tycka att han är någon vidare bra heller. Metoderna han ofta använder sig av är inget jag tycker om. Men vi får faktiskt inte glömma att serien utspelar sig i USA. Och i Usa är stackel, elhalsband m.m tillåtet. Felet jag tycker är att programmet visas i svensk tv då det inte är tillåtet med sådanna redskap.
Han gör mycket fel Ja, men skulle stackel och elhalsband varit tillåtet i Sverige tvekar jag inte att folk skulle använda det. Folk pratar om att el och stackel är så hemskt, jo det kan jag hålla med om.
Men att ha en strypkedja och strypa hunden med är inte heller speciellt skonsamt eller snällt mot hunden. Eller att gå och göra hårda små ryck i strypkedjan hela, hela tiden. Finns även dem som sätter halsbandet precis bakom öronen på hunden och det är minst lika hemskt som stackel. Det är ett förj*vlig obehag och smärta man utsätter sin hund för men det är okej enigt folk i Sverige.
Snälla tänk till. Jag är inget fan av någon känd hundtränare, jag plockar dom delar som jag tycker passar mig och min hund och jag kan med handen på hjärtat säga att varken jag eller min hund är perfekta. och jag vill inte försöka få oss att framstå som det heller.
Izor har hundmötesproblematik som har blivit så mycket bättre, det värmer i mattehjärtat att vi äntligen börjar komma ifrån det. Sen drar han något förj*vligt i koppel. Han kan INTE gå fint i koppel. Men jag lägger ingen stor energi på det nu då jag tycker att hundmötesproblematiken är nummer 1. Jag kan fortfarande hålla i min hund och kontrollera honom fast han drar. Det vore en sak om jag flög efter honom som en vante men så är inte fallet.
Nä nu har jag babblat på för mycket. Dags att äta lunch! *oops*
Kommentarer
Postat av: Tatjana
Hundmötesproblematiken är nummer 1 att få bort här också. Tyvärr bor vi ju mitt i Stockholm, så vi möter ju minst 10 hundar varje promenad. Konstigt att hon inte har vant sig kan man ju tycka... Sen har hon ju även den fula ovanan att skälla på människor också. Allt grundar sig i hennes osäkerhet och så har hon en väldig skärpa på det. Inte den lättaste kombinationen... Alla tips om hundmötesträning och att få bort skällande tar jag gärna emot!!
Svar:
Mandana Veysi
Postat av: Solus
http://dogma.nu/artiklar/farligt-halsband/
vet inte om du kollar på hans show men han och hans fru har gjort ett halsband.... hatar hans metoder! inte snälla alls :(....
Svar:
Mandana Veysi
Trackback
