Nu kommer det ett inlägg som inte är ett dugg hundrelaterat. 

 

Jag känner bara att jag måste få skriva av mig. Många som läser min blogg vet kanske inte att jag inte har nå värst mycket kompisar, jag kan tyvärr inte gå ut offentligt med varför men jag har förlorat otroligt många vänner på så kort tid. Jag har en vän som betyder extra mycket för mig, en som jag är otroligt rädd om. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och jag vill att alla ska få ha en sådan vän. En som accepterar den man är. Emma vet mina problem, hon vet att jag kan bli flyförbannad för ingenting eller böla ihop för att jag kanske bara tittar på något. Hon tycker inte att jag är konstig som många andra gör. Hon skäms inte över att gå med mig på stan när jag bär linne, hon klagar inte på hur jag är eller så. Hon får mig alltid glad, jag menar verkligen ALLTID. När vi bestämt träff och vi möts så kan jag inte hålla mig för ett leende. Jag blir alldeles varm i kroppen och kan vara mig själv til 100% när jag är med henne. 

 

Jag är så tacksam att jag fått äran att lära känna henne, hon betyder sjukt mycket för mig och jag skulle göra vad som helst för henne. Vad som helst för att få henne att må bra. 

 

Jag hoppas att ni också har någon som betyder lika mycket för er som Emma gör för mig. Att ni inte umgås med folk som det inte känns rätt att umgås med eller folk som inte får er att må bra trots att ni inte vågar att sätta stopp och säga ifrån. Jag har lärt mig så mycket av E och blivit så stark som person så jag vågar säga.

 

Idag är jag faktiskt glad att jag inte umgås med dem jag umgicks och kallade för vänner en gång i tiden, samtidigt som jag kan blicka tillbaka och tänka på dem och våra fina stunder då och då. 

 

Håll era käraste nära. Kram till er alla. ♥