Tog bussen vid 2 tiden till Stigslund och mötte upp Emma och Bella så begav vi oss till skogen, tanken var att vi skulle träna men det blev inte av, hundarna fick springa lösa och strosa omkring. När vi mötte hundar kopplade jag izor och tröck in godis i munnen på honom, det gick jätte bra. Tills jag märker att Izor springer i full rulle och jag ropar, då ser jag att en kvinna och hund kommer längst hörnet som varken Emma eller jag såg. Izor var fram dit och skälle på hunden och jag sprang dit trots att jag inte har kondition så orkade jag springa. Izor kom tillbaka till mig utan att ha rört hunden. Jag bad så himla mycket om ursäkta och blev så ledsen, jag är glad att ingenting hände förutom att ägaren till hunden blev rädd. Efter den incidenten fick han gå kopplad. 

 

Det är så typiskt att det ska gå så många med hund där i Stigslund, det är som är perfekt när jag är i Söderhamn är att grannen till L&K äger skogen som vi brukar gå i och där går det aldrig någon! Så där kommer jag att kunna släppa honom. Då han kommer jätte bra på inkallning (sålänge det inte kommer hundar från ingenstans) 

 

Efter skogspromenaden skiljes vi åt och jag tog bussen ner till stan och gick till Anna. Vi satt och pratade en stund och sen tog jag hundarna på en kortare promenad. Efter det gick vi hem. 

 

Stötte även på en jätte trevlig kvinna på stan när jag väntade på bussen till Stigslund, hon stannade till och började prata med mig och berättade att hon hade en grönis. Hon var så härlig för hon var inte fram för att klappa på honom eller så, vi pratade och han gick fram och nosade i sin takt. Hon sa själv att hon visste exakt vad jag gick igenom nu och att det blir bättre. Det tog 3 månader för henne att träna bort osäkerheten mot människor. Hon åkte på mycket utställninga där det kryllar av både folk och hundar och träffade så många som möjligt som inte hade hund med sig som hon pratade med, gick en sväng med och lät sen personen klappa hunden om hon vela. De tränade dagligen på det och efter 3 månader kunna vem som helst klappa henne utan minsta reaktion.

 

Blev ett lite blandat inlägg, mår sådär nu. Det var faktist helt okej i skogen. Jag var inte överlycklig men jag var inte ledsen eller riktigt glad heller, det var någonstans mitt emellan. 

 

Imorgon ska Emma och jag på Breaking dawn, har sett fram emot att se den sen jag såg del 1! Åh, jag vill inte att detta ska vara den sista delen. Jag vill se mer Twilight. 

 

Här kommer några kassa bilder från dagen, åh jag vill ha ett nytt objektiv till min kamera eller ett nytt kamerahus. Snälla tomten ge mig det?