Iz och jag tog bussen till Skutskär kl 4, vi mötte upp S och hennes hundar vid Berget och gick mot stranden. Izor var extremt jobbig, kunde inte uppföra sig för 5 öre (han vet att det alltid är någonting roligt på g när vi träffar banditerna). Han drog i kopplet, tuggade på det vid tillsägelse osv så jag gav upp efter halva vägen. Men tappade inte humöret i alla fall, fick lite ont i ryggen av hans dragande men det överlevde jag. När vi kom till stranden var en barnfamilj där så för att inte riskera att hundarna skulle springa dit och kanske skrämma mamman och hennes bann varv den ena var ett spädbarn så visade vi respekt, hejade lite på håll och gick iväg till en annan del av stranden som är ganska enskild. Det vore hemskt om hundarna hade sprungit dit, även om ingen av dem vill någonting ont så skulle mamman kunna tro att 3 stora hundar var på väg att bita henne eller barnen.

 

Hundarna badade inte speciellt mycket, hade med en boll som vi turades om att kasta men såklart var det långgrunt så hundarna fick inte ens chansen att simma efter bollen. Men de fick istället springa och trava i vattnet och det är kanon för kroppen.

 

Vi fick även besök av ett svan par, jätte vackra fåglar. De var totalt orädda för hundarna och hundarna stod som paralyserade. De rörde knappt en fena och bara tittade på svanarna som simmade mot oss. När de började komma lite för nära så såg vi hur stora svanar faktiskt är. Jisses vilka bjässar!

 

S kallade in Smilla och jag försökte distrahera Izor. Ingen av oss tänkte speciellt mycket på Arach tills vi bara såg svanstippen av honom då han var på väg ut i 190 mot svanarna. Men blev de rädda? nä! Hanen lyfte upp vingarna Och vände sig om och simmade vidare. Arach var inte ute efter att döda dem, han såg dem inte som byte utan han trodde väl att de vela bli kompis med honom. Tack och lov kom varken någon svan eller någon Arach till skada.

 

Till slut tröttnade hundarna på fåglarna och började leka istället, Izor som fick sin boll snodd av Arach gång på gång vågade inte riktigt vara med i leken efter flera tillsägelser från Arach sida. Izor älskar sin boll och Arach tyckte att den bollen skulle han ha. Och Izor är väl inte den som är jätte rädd om sina saker utan han släppte bollen när Arach var i närheten och då kom A snabb som en vessla och tog bollen ifrån honom. Det slutade med att grabbarna småtjafsade om bollen så vi plockade bort den. Och då kom våra plattskalliga strutnäsor på att man kan leka med varandra! Till slut så var Izor med i leken efter att ha psykat Sabinas väska då han verkligen trodde att allt i hennes väska bestod av bollar. Det är skönt med en föremålsintresserad hund, men ibland kan Izor vara lite väl. Så blev han igår. Han coolade ner sig i alla fall när vi gått ifrån stranden.

 

S och jag pratade om allt mellan himmel och jord men främst om hundar (såklart). Hon följde med mig till bussen och vi bestämde att vi ska köra lite blodspår så snart som möjligt. Vi har klövar och S har blod. Det är bara att tuta och köra. Vi får se vart vi kommer att hålla hus eftersom min ekonomi säger stopp för bussresor utanför min zon. Förhoppningsvis löser det sig på ett enkelt och smidigt sätt.

 

 

 

 

Dom i klassen hade i uppdrag att hålla 2 lektioner var för resten av klassen. (Eftersom jag går efter ett speciellt schema gäller det inte mig). Alla var jätte duktiga och jag ger dem ett stort + i kanten för deras jobb. Jag vet att jag skulle falla ihop av nervositet när det väl gällde.

 

Vi började med lite slalom mellan bena, eftersom Izor redan kan det sen förr var det ingen match för oss. Däremot var det flera andra som fick tänka en gång extra hur dom skulle lära sin hund att göra rätt eftersom prat var förbjudet. Hunden skulle bjuda på det själv. Jag kan erkänna att Izor var väldigt mycket uppe bland molnen när vi kom till klubben och det tog en liten stund innan han varvade ner och kunde fokusera på mig. Sen gick vi över till slalom mellan agilitypinnar. Det gick sisådär faktiskt. När Izor fick syn på agility hindrerna kunde han inte hålla sig och sprang i tunnlar och höll på. Men vi jobbade på när det kom till slalomet. Eftersom Izor tar 12 pinnar utan problem (förutom när han ska slarva, morr) så bad jag om hjälp (har nämnt det i bloggen förr) då jag vill ha mer krut i honom i slalomet och att han jobbar mer självständigt där och inte söker kontakt med mig hela tiden då det tar en himla massa tid. Så medan jag, Emma (som höll just den lektionen) och våran hundlärare bollade tankar så plockade vi bort en del av hindret så vi bara hade 4 pinnar och kastade iväg en leksak som han fick ta när han klarat slalomet utan att kolla på mig konstant. Det gick väldigt fort ska jag säga er, det blev mycket slarv i början, han visste vad han skulle göra men hoppade över en pinne då han var så extremt taggad på att ta sin leksak men sen såg det riktigt fint ut och vi fortsatte träna på det senare samma dag.

 

Senare körde vi uppletande och vid första släppningen yrade Izor omkring som en höna innan han hittade leksaken men vid andra släppningen var han fullt fokuserad, hämtade leksaken och ojoj vad jag tjoade och hade mig. Vid 3 släppningen var det raketfart ut för att hitta leksaken. Märks att vi även halkat efter i uppletandet väldigt mycket, när vi tränade som mest var han fokuserad till 100, nu presterade han inte alls lika bra. Men det är inte heller så jätte konstigt då vi körde massa olika övningar på en och samma dag.

 

Efter det körde vi en kontaktövning som kallas för Hissen. Verkligen en toppenövning och där såg jag och även mina klasskamrater vilket jobb jag har gjort med Izor. Han satt och hade kontakt med mig trots att vi stod ihop trängda med andra hundägare och hundar (även hundar han aldrig hälsat på förr). Inte ett morr, inte en osäker blick, han var så trygg och fokuserad på sitt arbete att han totalstruntade i de andra hundarna. Den övningen var helt klart min favorit.

 

Därefter körde vi lite markering och första gången fattade Izor ingenting då jag fick hjärnsläpp och inte kom på något kommando att ge honom så jag sa "sök", dum jag är kom jag på sen att vi använder det ordet vid just sök! så han började leta och leta. Andra gången släppte jag honom bara och när han tittade på leksaken som låg gömd, fick han den. Vi tittade på när de andra körde och såg hur olika hundar jobbar. Det var 2 tervar, en aussie, en blandras, en fralla och en släthårig foxterrier. Det var även spännande att se hur tervarna jobbade då de jobbade helt olika.

 

Sist körde vi lite dog parkour och det gick jätte bra för oss, Izor balanserade på en spetsig sten och jag fick jätte mycket beröm för jobbet jag gjort med honom. Han har verkligen fått bra balans och bra självförtroende. Är så jäkla stolt över honom.

 

Det jag är mest stolt över är hur han har utvecklats bland andra hundar, han bryr sig inte längre när vi jobbar och någon hund kanske rusar förbi oss eller om någon skäller. Han är så fokuserad på arbetet. Jag är stolt över mig själv, att jag inte gav upp hoppet om Izor för många gånger jag tänkt så. Har skrivit till min underbara uppfödare medan jag störtbölat och sagt att Izor är omöjlig. Att jag inte orkar med honom. Fy sjutton vad jag slitit och jobbat med den här hunden och nu får jag se resultaten och det gör mig så himla glad. Hur många gånger jag tänker att "han får det nog bättre hos någon annan" så kommer jag aldrig att omplacera Izor. Åhnej, Izor är en pärla. Ett guldkorn. Det säger jag inte bara för att han är min hund för i mina ögon är han ju världens bästa hund.

 

Det märks verkligen att han har mognat mentalt, han är en trygg och stabil hund (med dåliga vanor)... Men det jobbar vi bort succesivt. Jag ska kolla om det är några roliga läger eller något som inte kostar multum som vi kan gå i nu i sommar. Vore så himla kul.

 

Sen så har jag och en person (säger inga namn) lite planer för Mr Fluff, det får ni reda på vad när det närmar sig. Jätte spännande!!

 

Nu ska jag röja undan lite i lägenheten då det ser ut som ett bombnedslag här. Ha det gött allihopa och sluta vara rädda för att kommentera i bloggen. Det är bara roligt att få kommentarer, det motiverar mig att fortsätta blogga!

 

Jag tog mig själv i kragen och kopplade Izor för att sen möta upp promenadgruppen vid coop. Vi var några hundägare och hundar idag, Izor skällde på en Finsk Lapphund en gång men var annars tyst. Blev chockad över hur lugn han var, han varken morrade eller blåste upp sig utan tittade lugnt och avslappnat på de andra hundarna. Gick bredvid andra hundar m.m. När det var dags att gå till hundrastgården valde jag att vika hemåt, jag tycker att vi väntar med att låta Izor springa i hagen med de andra hundarna tills han har vant sig med dem lite mer.

 

Vi gick ner på fotbollsplanen och lattjade lite, tränade lite lydnad och avslutade med ett godisregn. Nu är vi hemma, Iz har ätit kvällsmat och snart ska vi göra kväll. Han borde vara rätt slut i huvudet nu tycker jag.

Efter 4 lärorika dagar är Izor och jag hemma igen och jag är certifierad klickertränare! Klarade utbildningen, jag som trodde att jag absolut inte skulle göra det. Men med mycket pepp från både klasskamrater och min hundlärare fortsatte jag utbildningen när jag varit nära på att ge upp. Jag kan! Jag måste få in det i huvudet på mig själv.

 

 

Igår när Wictoria och jag gick en sväng med hundarna så stötte vi på den 12 åriga BC hanen Charlie och hans matte. Izor blev riktigt glad när han såg vem det var och bjöd upp till lek, retades med honom och skulle kissa där han kissat. Efter en stund ledsnade Izor på Carlie som inte alls var sugen på att leka med en barnunge och då såg Izor att matten hade en boll i handen. Fick låna bollen och Izor sprang som en blådåre, det trista var att såret på Izors trampdyna gick upp så efter en liten stund fick vi gå hem igen.

Det är snart 6 år sen som Milla (Qeptas Pastelle) fick sin kull. Tanken var att jag skulle ta en valp från den kullen men så blev det inte.

 

Kullen bestod av 5 tikar, tyvärr avled en tik vid 8 veckors ålder nen resten av syskonen mår bra och har blivit så fina.

 

Det känns verkligen inte som det var 6 år sen jag satt vid valplådan och var med unde under förlossningen. Och känslan när de små liven började pipa och skrila efter mammas tutte glömmer jag aldrig. Det har varit oerhört lärorikt att få vara med från start. Jag har inga som helst planer på att ta en kull i framtiden då jag nästan till 100% vet att jag inte skulle lunma sälja dem.